Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Att Jämtland och Härjedalen lydde under den norska kronan under medeltiden är ingen hemlighet för Svenska Dagbladets läsare, men när grep de norska härskarna makten i de båda områdena?

Frågan är komplicerad, inte minst eftersom det säkert rörde sig om två olika processer. Vi får inte göra misstaget att per automatik slå samman de båda landskapen och förutsätta att det var samma norska kungar som agerade i båda fallen.

Termen Härjedalen syftade av allt att döma ursprungligen på området vid Härjåns dalgång, i och vid dagens Lillhärdal. Under äldre medeltid skilde man på landskapets nedre del, som befolkades först, och de övre dalar som bebyggdes senare. För Jämtlands del hade Frösön tidigt en viktig position som mötesplats för folk från olika delar av det framväxande landskapet. Både Härjedalen och Jämtland var med all säkerhet fria bondeländer (vad vi skulle kalla ”bonderepubliker”) under vikingatiden.

Detta förändrades på 1100- och 1200-talen, då de båda framväxande landskapen kom att utvecklas i olika administrativa riktningar. Politiskt inordnades både Jämtland och Härjedalen under den norska monarkin, men kyrkligt var skillnaderna stora. Jämtland lydde under ärkebiskopen i Uppsala och ingick i den svenska kyrkoprovinsen, medan Härjedalen lydde under den norske ärkebiskopen i Nidaros.

För Härjedalens del har vi inga skriftliga källor om hur det norska maktövertagandet gick till, men i diskussioner om det norska väldet över Jämtland brukar man i regel utgå från en uppgift om den norske kungen Sverre (som jag har behandlat i en tidigare blogg). I mars månad år 1178 skall han ha besegrat jämtarna på Storsjöns is, tagit gisslan och befallt folket att dels uppföra ett kapell, dels betala en skatt, ”sunnemålet”. Uppgiften om dessa händelser stammar från Sverresagan, som ju skrevs bara några decennier senare.

Att den norske kungen formellt var herre till Jämtland och Härjedalen senast från och med andra hälften av 1100-talet hade ingen större betydelse för det dagliga livet i bygderna. Det norska väldet förefaller närmast ha haft karaktären av vag överhöghet med skatte- eller tributrelationer, liksom länge var fallet med det svenska väldet i de delar av Norrland som på 1200-talet och början av 1300-talet inordnades i Sverige.

Fler bloggar