X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Frågan syftar inte på huruvida Birger överhuvudtaget lät prägla mynt. Detta gjorde han självfallet, eftersom han var jarl och rikets mäktigaste man. Snarare undrar frågeställaren om Birger lät prägla helt egna mynt, som inte alls såg ut som övrig svensk valuta utan var ”birgerska”. Detta har hävdats i olika sammanhang, men utan förklaring.

Svaret är ja. Detta skall förstås mot bakgrund av att Sverige i mitten av 1200-talet saknade ett allmänt accepterat myntsystem. I Skara biskopsdöme dominerade så kallade götaländska mynt. I landskapen kring Mälaren och i Norrland dominerade så kallade svealändska mynt. Båda dessa penningtraditioner stod i skuggan av den gotländska präglingen: gutniska mynt dominerade penningväsendet i Linköpings stora biskopsdöme och i sydvästra delen av nuvarande Finland. Dessutom var det gutniska myntet mycket gångbart i den svealändska myntregionen. Flertalet transaktioner på svenska fastlandet före 1250 tycks för övrigt inte ha krävt mynt utan gjorts upp in natura.

Under Birger jarls tid började detta förändras. En reformperiod inleddes, vilken mot slutet av seklet, på kung Birger Magnussons tid, fick som resultat att kärnlandet i det svenska kungariket erhöll ett enhetligt myntsystem. Birger jarls aktioner ägde alltså rum mitt i en förändringsprocess, som hade sin beskärda del av experiment. Birger jarl skänkte således fastlandet en gemensam valuta som endast blev temporär, samtidigt som han laborerade med en helt egen myntning: pengar som präglades med ett ”B”. Sådana lösfynd har påträffats särskilt i Västergötland och Värmland.

Men varför gjorde han så? Varför experimentera med ”B”-mynt? Jag erkänner villigt att jag inte har en aning. Prestigeskäl? Ingen av de förklaringar som lagts fram på vetenskapliga symposier har varit övertygande. Birgermyntningen varade under alla omständigheter bara i ett par år. Penningsystemet var ännu labilt och utsatt för hastiga förändringar.

Som exempel på komplexiteten kan nämnas ett östgötskt dokument från tiden kring 1264. Handlingen visar hur biskopen i Linköping köper Sko klosters egendomar i Småland. Abbedissan i Sko meddelar att hon som delbetalning har tagit emot ”20 mark silver i vägda penningar, såväl svenska som gotländska jämte 8 mark silver i sterlingar”. Med andra ord: svenska, gotländska och engelska mynt i en och samma transaktion. Det hade ingen betydelse för abbedissan och biskopen var deras penningar var präglade. Silvret i sig var det enda betydelsefulla: mynten vägdes så att rätt summa erhölls.