Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Jag har ofta fått frågan vilken som är världens äldsta bevarade bok. Frågan är notoriskt svår att besvara eftersom det kräver att vi är överens om definitionen av ”bok”. Skall papyrusrullar räknas dit? Eller skall vi reservera termen för böcker såsom de ser ut idag, det vill säga det som på latin kallas codex? Eller skall vi med bok avse en berättelse, oavsett material och form, som idag skulle kunna presenteras i tryckt bokform?

Om vi håller oss till sistnämnda definition blir svaret att texter från 2300-talet i Egypten (Gamla riket) som står att läsa på faraonernas pyramider och gravar är våra äldsta ”böcker”, följda av indiska Rigvedamanuskript (ca 1000-talet f.Kr.) och Gilgamesjeposet från Mesopotamien. En fullt läslig och utförlig version av detta epos återfanns på lertavlor från 700-talet f.Kr. – själva eposet är betydligt äldre – i utgrävningar av den assyriska huvudstaden Nineve.

De så kallade Pyrgitavlorna från ca 500 f.Kr., några guldblad med inskrifter på etruskiska och feniciska, skulle också kunna räknas som bok, men eftersom det etruskiska språket inte är tolkat vet vi bara med säkerhet vad den feniciska texten berättar om. Uppenbarligen rör det sig om en text som är tillägnad gudinnan Ashtaret och inte om litteratur i egentlig mening.

Om vi med ”bok” begränsar oss till tryckta alster är den äldsta boken, mig veterligen, en kinesisk version av den så kallade Diamantsutran, som trycktes på 860-talet e.Kr. och påträffades i Dunhuang i början av 1900-talet. Den tryckta skriften finns numera i British Library i London.

Om någon läsare känner till ännu äldre böcker, vilka forskningen har accepterat som icke-förfalskade, är ni hjärtligt välkomna att berätta om dem i kommentatorsfältet nedan.

Fler bloggar