Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Jag får ideligen den frågan. Inte av historiker, inte av vänner och inte av SvD:s läsare, men mycket ofta av journalister som provocerande ifrågasätter varför jag och andra historiker överhuvudtaget ägnar oss åt vårt yrke.

För några veckor sedan var jag i norska Stiklestad och föreläste på Olsokdagarna, ett årligen återkommande evenemang med musikteater, seminarier, föredrag, marknad, med mera, till minne av slaget vid Stiklestad 1030. Under en timme diskuterade jag på scen nyttan av historia med den norske journalisten Yngve Kvistad. Avslutningsvis konkretiserade jag mitt svar i sex punkter. Då många har bett mig upprepa dessa i skriftlig form, för en större publik, gör jag det här.

(1) Historia är en reservoar av mänskliga erfarenheter. Historisk forskning lär oss om människors beteende i andra tider, om vår potential för såväl ondska som godhet. Vi lär oss om människans inneboende energi, såväl negativ som positiv. Genom att ta del av dessa erfarenheter har vi stora möjligheter att finna nygamla lösningar, inse annars oanade samband och, förhoppningsvis, bli bättre människor.

(2) Historia skänker oss fördjupade insikter i världen runt omkring oss. Genom kunskap om historia ser vi betydligt mer av kulturlandskapet än annars: vi inser poängen med, och betydelsen av, gamla hålvägar, borgruiner, gånggrifter, hamnar, prästgårdar, med mera. Det är som med kunskapen om allehanda växter: om vi lär oss deras namn upptäcker vi dem lättare i skog och mark. Vi ser mer av verkligheten.

(3) Historia lär oss att ta ansvar. Den visar att det är vi som bestämmer, inte anonyma massor eller kosmiska krafter. Beslut om krig, fred, äktenskap, migration, uppfinningar, med mera, fattas av individer. Vi har makt. Vi gör skillnad.

(4) Historia är farligt när det missbrukas. Lögner om historia kan nyttjas politiskt, med förfärliga resultat, vilket 1900-talet uppvisade många exempel på. Genom att skaffa oss egna kunskaper om det förflutna kan vi motarbeta lögnerna.

(5) Kunskap om historia och historisk forskning utvecklar vår känsla för källkritik. Vi lär oss att ifrågasätta politikers, andra opinionsbildares och journalisters påståenden.

(6) Historia stärker oss, skänker oss en tydlig identitet i tid och rum. Genom historia inser vi såväl den egna bygdens betydelse som behovet av ständiga kulturmöten. Vi lär oss varför nutiden ser ut som den gör. Kort sagt, vi blir visare.