Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Hur länge har man ridit i Sverige? Följde tamhästen med de första jordbrukarna?

Om vi räknar med att jordbruket bredde ut sig i bördiga delar av södra Sverige omkring 4000 f.Kr. är svaret på den andra frågan nej. Så tidigt kan vi omöjligen belägga tamhästar i Sverige – eller någon annanstans på jordklotet. Forskare brukar hävda att hästen tämjdes ca 3500 f.Kr. i nuvarande norra Kazakstan. Ett och ett halvt millennium senare hade den spritt sig till stora delar av Europa, Främre Orienten, Kina och Indien, men våra första säkra belägg för att man känt till häst och vagn i nuvarande Sverige kommer från bronsålderns hällristningar, smycken och vapen, tillkomna efter 1800 f.Kr. Därmed inte sagt att våra förfäder i detta skede var mästerryttare. Att hästar uppenbarligen förknippades med gudomligheter – till exempel att man trodde att en häst drog solens vagn över himlen – säger inget om hur vanligt det var med tamhästar på gårdarna.

Första säkra belägg för att man spänt hästar för vagnar i dagens Sverige kommer från 500-talet f.Kr. År 1886 hittade man märkliga hästmunderingar från denna tid vid Eskelhems prästgård på Gotland: en stor, rund genombruten bronsskiva med klapprande hängen, tolv välvda, runda bucklor med öglor på sidan (uppenbarligen prydnader till seltyg), två betsel med kindstänger, fyra ringar med rasselbleck samt andra utsmyckningar och delar till kärl. Det rör sig om en dubbel uppsättning munderingar, vilket tyder på att de har tillhört ett tvåspann. Föremålen var nötta, det vill säga hade använts en hel del.

Fyndet är inte helt lätt att tolka. Forskare brukar mena att just dessa föremål har använts i kulten av en kvinnlig gudomlighet eller att kvinnor har officierat vid kulten – man hittade även kvinnosmycken, däribland en bälteskål. Vissa har försökt länka tvåspannet och dess vagn till Tacitus skildring av gudinnan Nerthus, andra till bronsålderns solkult. Gissningarna lär fortsätta, men i vilket fall som helst illustrerar fynden att tamhästen måste ha varit välintegrerad i den gotländska vardagen senast på 500-talet f.Kr.

Tack vare betselfynden i Eskelhem vet vi även på ett ungefär hur stora hästarna var. Längden på munbetten är omkring en decimeter, vilket visar att de varit avsedda för hästar som torde ha påmint en hel del om gotlandsruss.