Är boken hotad?

I fredags fick jag ett vykort föreställande en takgeting, med budskapet ”Trevlig sommar önskar Nationalnyckeln”. Baksidan var mindre trevlig. Här fick jag (och alla andra abonnenter) det trista beskedet att en statlig utredare har föreslagit att Nationalnyckeln skall upphöra som bokverk. Den unika och omfattande kunskap som produceras inom Svenska artprojektet skall framledes endast vara tillgänglig digitalt.

Därav detta blogginlägg, som för en gångs skull kanske inte har så mycket med konkret historia att göra, snarare med ett historiskt fenomen. Men det bryr jag mig inte om.

Med risk för att verka gammalmodig vill jag härmed deklarera att jag älskar böcker. Gutenbergs boktryckarpress med lösa typer är min favorituppfinning. Arbetsrummet här hemma dignar under böcker, kontoret på jobbet likaså. Mitt största klagomål mot vårt i och för sig rymliga hem är att det saknas väggar till ännu fler bokhyllor (till och med ekonomiutrymmena i källaren är snart fullproppade av sådana). En bok är så oerhört mycket mer än en digital databas. I en bok – i synnerhet referensverk av Nationalnyckelns kaliber – söker du, bläddrar du, får av en slump syn på sådant som du inte hade en aning om, hoppar friskt mellan kapitel och sveps med av formen i lika hög grad som innehållet. En digital databas besöker du endast då du har ett konkret behov av specifik information, men när boken väl har funnit sin plats i din värld blir den mer än en kunskapskälla. Den blir en återkommande samtalspartner, en omistlig intellektuell byggsten som växer i betydelse och storlek varje gång du spontant plockar ned den från hyllan.

När ett exemplar av Nationalnyckeln har anlänt med posten under de gångna åren har jag känt mig stolt och tacksam över att bo i ett land som verkligen satsar på boklig bildning. Det är en skön och viktig känsla. I våra dagar är det inte ofta man på allvar inser att man lever i en kulturnation.

I ett av sina många gästspel i televisionens värld, i rollen som advokaten Samuel T. Cogley i Star Trek-avsnittet Court Martial (1967), håller den amerikanske skådespelaren Elisha Cook, Jr. (1903–1995) ett oförglömligt lovtal till böcker. Han förklarar sig vara omgärdad av datorer med filer om alla rättsfall och lagrevisioner i universums historia, men han förkastar dem alla till förmån för gamla hederliga böcker, eftersom de senare har så mycket mer att ge. Det är i böcker verkligheten finns, de upplevelser som ekar genom seklerna och skänker sann kunskap. Självfallet slutar avsnittet med att advokat Cogley och hans böcker hembär en glänsande triumf över framtidens digitala teknik. Åklagarsidans bevis, som stammar från en dator, visar sig vara förfalskade.

Cook/Cogley har naturligtvis rätt. Men är Star Trek-avsnittet ett trovärdigt framstidsscenario? Inte om den svenska statens utredare får råda. Utgivningen av Nationalnyckeln är en kulturgärning av rang. Må den ej upphöra.