X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Vilka anor hade egentligen den på 1600-talet så mäktiga svenska högadelsfamiljen De la Gardie? Var familjen högadlig redan innan den flyttade till Sverige?

För svar på frågan bör vi studera den familjemedlem som flyttade hit och gjorde makalös social karrär i Sverige: Ponce d’Escouperie, sedermera känd som Pontus De la Gardie. Pontus är en svensk-latinsk variant av Ponce, men ingen vet varför han bytte ut släktnamnet Escouperie mot De la Gardie. La Gardie var en liten avelsgård i Languedoc som under en tid var i familjens ägo, men så länge medlemmarna endast levde i Frankrike kallade de sig Escouperie. Det var först när Ponce blev knuten till Sverige år 1565 som han började kalla sig De la Gardie. Folk i allmänhet kallade honom bara ”herr Pontus”, men det nya släktnamnet slog an, och i nästa generation var det etablerat.

Det bör tilläggas att Pontus äldre bror Étienne blev kvar i Frankrike, där familjen i mitten av 1600-talet imiterade de prominenta svenska släktingarna och även de började kalla sig De la Gardie. Étiennes släkt dog ut på manssidan 1664, men på spinnsidan levde den vidare, och namnet De la Gardie upptogs sålunda av en ingift familj som i sin tur dog ut 1782, varefter stamgodset gick i arv till ännu en ingift familj. Således har namnet förts vidare till nutiden även i herr Pontus gamla hembygd.

Men var den blivande herr Pontus adlig? Egentligen inte. Hans ungdomsårs historia är oklar, och många uppgifter kan ha tillrättalagts i efterhand.  Klart är att han föddes omkring 1520 som yngste sonen i en sydfransk köpmannafamilj. Fadern hette Jacques och levde i en liten ort vid namn Caunes. Unge Ponce lär, förmodligen mot sin vilja, ha kastats i kyrkans famn. Enligt en notis tillbringade han sex år i kloster. Det finns även uppgifter om att han skulle ha studerat i Bologna. Till slut lämnade han kyrkolivet, övergick till protestantismen och blev krigare.

Som soldat var Ponce en typisk representant för sin tid. Han bjöd ut sina tjänster till högstbjudande och flyttade mellan länderna. Som fransk soldat stred han under marskalk de Brissac i Piemonte, men det som blev av avgörande betydelse var kontakterna med Skottland. Sedan 1300-talet hade Frankrike och Skottland stått varandra nära, ”the Auld Alliance”, till följd av den gemensamma fiendskapen mot England. När den franske kungen Henrik II sände en legotrupp till Skottland för att hjälpa den fransk-skotska änkedrottningen Maria av Guise följde Ponce med. Väl i Skottland blev han föremål för ännu en legotruppshandel. I enlighet med ett fördrag av år 1560 skickades Ponce och hans soldater till Danmark och deltog i nordiska sjuårskriget mot Sverige.

Här gick det inte bra för Ponce. År 1565 råkade han i fångenskap i Varberg, och det såg mörkt ut för lyckoriddaren. Nu hade han emellertid tur, och det på ett livsavgörande sätt. Även Erik XIV hade legoknektar och militära medhjälpare från utlandet. Den främste av de senare var en man vid namn Charles de Mornay, som blev glad när han fick en oväntad möjlighet att prata franska med en landsman i Varberg. De Mornay rekommenderade Erik XIV att ta sig an krigsfången och uppta honom i svensk tjänst. Den danske kungen Fredrik II beviljade Ponce avsked.

Ett decennium senare hade Ponce d’Escouperie blivit Pontus De la Gardie och befordrats rakt i in i den svenska högadeln. Resten är historia.