X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Alla som läst, eller åtminstone inlett läsningen av, Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt har stiftat bekantskap med madeleinekakan, eller gâteau à la Madeleine, som den heter på franska. Bakverket dyker upp i början av första delen, efter ungefär 50 sidor. Berättaren drar sig till minnes att den lilla kakbit han fått att äta smakar alldeles som de madeleinekakor tante Léonie brukade bjuda på om söndagsmorgnarna i Combray efter att ha blött dem i te eller lindblomste. Kakan är länken till minnet av det tidigare livet. När berättaren väl identifierat smaken återvänder hela barndomen – Léonies gamla grå hus, blommorna i trädgården, näckrosorna i Vivonne, ”allt detta fick form och fasthet och steg fram, samhälle och trädgårdar, ur min kopp med té.”

Men vad är en madeleinekaka? Och varför valde Proust just detta bakverk? Svaret på den första frågan är att madeleinekakan är en liten torr kaffe- eller tekaka med avlång, kullrig form, med ovansidan mönstrad som ett musselskal. I en alternativ variant är kakan snarare rund med en liten topp i mitten. Smaken varierar, men citron är vanligast. Även vanilj och apelsin förekommer stundom som smakämne.

Madeleinekakans historia kan följas till 1700-talet, då den enligt svårligen verifierbara kulinariska legender skall ha skapats. Musselformen lär ha tillkommit på initiativ av Avice, kock hos ingen mindre än Charles-Maurice de Talleyrand, sin tids ledande europeiske diplomat. Än större ära brukar man dock ge den polske exilkungen Stanisław Leszczyński, som blivit hertig av Lorraine som kompensation för nederlaget i polska tronföljdskriget. Polacken skall ha gjort kakans bekantskap under ett besök på slottet Commercy år 1755 och namngivit det efter bakerskan, en bondhustru vid namn Madeleine. Eftersom Stanisławs dotter Marie var gift med kung Ludvig XV dröjde det inte länge förrän madeleinekakan funnit sin väg till Versailles.

Att Marcel Proust valde just madeleinekakan var ingen slump. Den var inte hans förstaval. I tidigare versioner av barndomsskildringen skrev han istället om en biscottekaka. Eftersom Proust inte avslöjade orsaken till att denna byttes ut mot madeleinekakan kan vi bara gissa varför så skedde, men tydliga indicier finns. Ett sådant är namnet. Madeleine är en fransk variant av Magdalena, det vill säga Maria från Magdala, som under medeltiden orättvist utpekades som botfärdig synderska (jag bloggade om henne för några veckor sedan). Ett annat indicium utgörs av kakans form – en pilgrimsmussla. Temat synd och temat pilgrimsfärd fungerar som dolda röda trådar i den väldiga romanens konstruktion. Forskare har bland annat tolkat hela På spaning efter den tid som flytt som en pilgrimsfärd i minnets, syndens, kärlekens och inte minst den återfunna tidens tecken.

För den som önskar mer information på temat Proust och mat rekommenderas varmt Gatronomisk kalender 2000, där Sigbrit Swahn har skrivit en läsvärd artikel, ”Ritualer kring bordet i Prousts värld”.