Lillejulafton

Helgen till ära viker jag nu, under några dagar, bloggen åt julen och julrelaterade ämnen. Först ut är en fråga som jag ofta möter: vad är egentligen lillejulafton? Skåningar nämner begreppet ideligen, men vad är det? En särskild skånsk helgdag den 23 december?

För mig, som är uppväxt i Skåne (Staffanstorp), är lillejulafton en självklarhet. Det är dagen före julafton, en lugn förberedelsedag då det pirrade lite extra i magen när man var liten. En dag utan explicita krav och plikter, då det är OK att inte arbeta med annat än det man själv önskar. De som kan ser till att vara lediga på lillejulafton.

Så är det i alla fall i många kretsar i Skåne, en tradition som åtminstone begreppsmässigt kan spåras till 1700-talet, men bruket, liksom benämningen lillejulafton (alternativt lilla julafton och lillejul), är såvitt jag vet föga känt i övriga Sverige. Ni som har liknande erfarenheter från andra delar av landet får gärna korrigera mig på den punkten. Väl att märka har termerna lillejulafton och lillejul även syftat på helt andra datum, särskilt i delar av Finland (där termen har avsett kvällen före första advent).

Några religiösa traditioner i egentlig mening är inte förknippade med lillejulafton i Sverige. Däremot finns en andlig högtid i äldre västnordisk tradition som sammanfaller med lillejulaftonfirandet: Torlaksmässan, även känd som Sjursmässan och Tollesmässan. Mässan firas till åminnelse av den isländske biskopen Thorlákr Thorhallsson (d. 1193) i Skálholt, som började dyrkas som helgon några år efter sin död. Helgonkulten var populär på Island och på Färöarna samt i västra och norra Norge under medeltiden. Förvisso var helgonförklaringen inte formellt sanktionerad av dåvarande påve, men Johannes Paulus II godkände Thorlákrs helgonstatus 1984 och förklarade honom därmed som Islands officiella skyddshelgon.