Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I den serie om svensk historia på TV4 som jag har medverkat i under sistlidna månader berördes, mycket hastigt, ryktet att Gustav Vasa skulle ha egenhändigt dödat sin första hustru, Katarina av Sachsen-Lauenburg, genom att slå ihjäl henne med ett hammarslag i huvudet. Uppgiften förekommer ofta i äldre historieböcker. Hur gammal är historien, och kan det inte ligga någon sanning i den? Vasakungarna kunde ju bevisligen bli tämligen brutala, när andan föll på.

Nej, Gustav Vasa var oskyldig. Katarina avled 1535 efter bara fyra års äktenskap, blott 21 år gammal, och har främst gått till historien som mor till Erik XIV. Faktum är att vi har ett ögonvittne till hennes död. Kung Kristian III av Danmark befann sig vid tillfället i Stockholm, på besök i det svenska hovet, och han har berättat om händelsen i ett brev. Katarina råkade falla omkull under en dans, skadade sig svårt och avled kort tid senare. Troligen var hon gravid och drabbades av missfall med komplikationer som fick dödlig utgång, något som inte var ovanligt i äldre tid. Lägg därtill att drottningens kranium, som förvaras i Uppsala domkyrka, har undersökts. Kraniet uppvisar inga yttre tecken på våld.

Men hur uppkom då historien om mordet med hammare? Svaret är att söka i den samtida propagandan. Gustav Vasa och Kristian III var allierade i den förvirrade maktkamp i södra Östersjöområdet, delvis ett danskt inbördeskrig, som brukar benämnas grevefejden (1534–1536). Kungarnas tyska fiender gjorde vad de kunde för att baktala och svartmåla Gustav Vasa, och den tyskfödda drottningens död utnyttjades hänsynslöst i ryktesspridningen.