X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

En nutidsrelaterad fråga som jag ofta får, inte minst vid besök i skolvärlden, är hur den storskaliga försäljningen av flickor och kvinnor för sexuellt utnyttjande (trafficking) uppkom. Att sexslaveri som sådant är en urgammal företeelse – det kan i skrift spåras till bronsåldern i Främre Orienten och är säkert äldre än så – känner många till, men hur uppstod den specifika form som vi känner från modern historia?

För att finna svaret får vi söka oss till de globala arbetsvandringarna och migrationsvågorna under 1800-talets andra hälft. Först i denna situation blev företeelsen så omfattande att den upphörde att vara ett kostsamt elitfenomen och övergick till att bli en veritabel massindustri.

För att få arbetare till sina plantager och gruvor, i synnerhet sedan slaveriet avskaffats, tvingades entreprenörer och kolonisatörer att hyra kontraktsarbetskraft. Genom kontraktet förpliktade man sig att arbeta under en specificerad tid, eller tills man betalat för reskostnaden till det nya landet. Ibland, som i fallet med indierna på Mauritius, skedde detta genom att hela familjer flyttade över världshaven, men i många fall flyttade endast männen. Fru och barn, om sådana fanns, blev kvar i hemlandet. Miljoner fattiga kinesiska män hamnade på detta sätt i brittiska kolonier som Singapore och Malaya, men de for även till fjärran belägna destinationer som Afrika och Amerika. Ett typiskt exempel är järnvägsbyggandet i USA, som till stor del utfördes av kineser. När slaveriet minskade i betydelse på Cubas sockerplantager importerades kinesisk kontraktsarbetskraft även dit. Könsfördelningen i vissa kolonisamhällen och regioner blev bisarr: år 1900 gick det 14 män på en kvinna i Singapore. Lägg därtill att det fanns gott om europeiska soldater i kolonier över hela jordklotet. Även de var i regel ensamma män.

Kvinnobristen resulterade i ett uppsving för prostitution. I synnerhet från Kina och Java exporterades stora mängder flickor och unga kvinnor över Indiska oceanen och Stilla havet. Ju längre bort de såldes, desto högre blev vanligtvis priset. På 1880-talet kostade en i praktiken ofri kinesisk prostituerad 1,5 dollar i vissa delar av norra Kina. I Hongkong kostade hon 45 dollar, i Singapore 350 och i San Francisco mellan 1 000 och 3 000.

Traffickingen följde alltså i övriga migrationers kölvatten. Den könsmässiga obalansen och utvecklingen av migrationsleder var två förutsättningar för att det skulle fungera. Den tredje, och viktigaste, förutsättningen var dock fattigdomen. Många traffickingoffer slussades in på könsmarknaden eftersom deras föräldrar var för fattiga för att kunna försörja hela familjen och därför sålde döttrarna. Alla visste inte vilket öde som väntade flickorna, men i andra fall var valet medvetet – hellre bordellen än svältdöden. Vi känner även till fall där flickor mer eller mindre frivilligt gick in i systemet för att lösa en skuld eller (tro sig kunna) tjäna pengar utomlands till sina fattiga familjer. Dessutom förekom självfallet lurendrejeri och kidnappning, men fattigdomen var den främsta orsaken till att trafficking blev en miljonindustri.

Den kinesiska situationen är särskilt väl känd. Här var de primära agenterna i traffickingindustrins första fas medelålders kvinnor, ofta från Kanton, som själva hade en bakgrund som prostituerade. Under sken av att kunna erbjuda utbildning och arbete som sömmerska, hårfrisörska eller småhandlare övertalade de fattiga föräldrar att sälja eller adoptera bort döttrarna. I fas 2 såldes eller lämnades flickorna över till bordellägare, som satte dem i arbete när de kommit upp i 12- eller 13-årsåldern. Det förekom att formella prostitutionskontrakt slöts mellan föräldrar och köpare, inte sällan med specificerade tidsspann (vanligtvis sexårskontrakt). Flickorna fick ofta en teoretisk chans att tjäna ihop pengar till att själva lösa ut sig ur kontrakten, men i praktiken var det sällan möjligt att komma upp till den önskade summan.

Under 1900-talet försökte staterna och polismyndigheterna komma tillrätta med missbruken och lagöverträdelserna. Trafficking var och är ju i princip lika kriminellt som övrigt slaveri. Kriminaliseringen av näringen ledde dock inte till att den försvann, bara till att den gick under jorden och flyttade fokus till delar av världen där kontrollen var svagare, exempelvis krigszoner.