X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Vid den här tiden på året får jag ofta frågor från bilburna semesterplanerare om vilka historiska sevärdheter man lämpligen kan besöka under en eller ett par veckor i närområdet. För svenskt vidkommande har jag nyligen kommit ut med en bok i ämnet (betitlad Upplev Sveriges historia), som jag inte skäms för att göra reklam för, men dagens blogginlägg handlar om något annat. Har jag några goda historiska tips för den som vill bilsemestra i Norge och helst undviker storstäder?

Visst. De norska storstäderna är få, men eftersom frågan uppenbarligen syftar på Oslo hoppar vi över huvudstaden. Dessutom utgår jag från att alla historiskt intresserade vet att Bergen är högintressant. Men vad bör man se i övrigt, om man färdas söderifrån i riktning mot Trondheim?

En lämplig första anhalt är Halden med Fredrikstens fästning, där Karl XII stupade. Det ligger alldeles norr om gränsen, om man har följt E6:an genom Bohuslän. Mitt tips är att ni sedan rundar Oslo och tar er in på E16, som löper i en vid båge tvärs genom ett underbart berg- och dallandskap ända till Bergen. Rasta gärna i Hønefoss och titta på forsen, men fortsätt sedan till några av de verkliga pärlorna i skandinavisk byggnadskultur: stavkyrkorna i Hedal, Borgund och Urnes. För att nå Hedal måste man visserligen göra en avstickare från huvudvägen, men utsikten är så bedövande vacker att det är värt besväret. Borgund ligger inte långt från Europavägen och är ett måste, trots turisthorderna.

För att komma till Urnes måste man lämna E16 bakom sig, passera Lærdal, ta färjan över Årdalsfjorden, vika av till höger i Sogndal och slutligen hinna med färjan i Solvorn. Stavkyrkan må se oansenlig ut på avstånd, men dess ornamentik, som har inspirerat allt från nationalromantiskt konsthantverk till utsmyckningen av Edoras i Tolkienfilmerna, gör den besvärliga avstickaren fullt befogad. Det verkliga eldprovet för en svensk bilist kommer i nästa fas, på den bisarrt smala vägen längs Lustrafjorden mellan Urnes och Skjolden. Men vi har kört där och överlevt.

Om man väl har tagit sig fram till Skjolden rekommenderar jag en av Norges vackraste och historiskt viktigaste vägar, som leder över Sognefjell till Leirdalen och Lom (med ännu en stavkyrka). Kör sedan åt nordväst till Ålesund, en av Europas intressantaste jugendstäder med förunderligt väldekorerade och underhållna fasader, ett titthål in i den borgerliga smaken för ett sekel sedan. Då får ni dessutom Geirangerfjorden på köpet, eftersom denna Norges mest fotograferade natursevärdhet råkar ligga på vägen.

Efter Ålesund måste ni åka tillbaka österut, antingen längs Romsdalsfjorden eller, vilket jag rekommenderar om ni inte redan har varit där (eller lider av svindel), längs Trollstigen. I trakten av Åndalsnes fortsätter ni antingen österut mot Gudbrandsdalen och Sverige eller tar någon av rutterna norrut mot Trondheim. I havsbandet mellan Molde och Kristiansund ligger en av Norges mest berömda och sevärda vägar, Atlanterhavsveien, vars enda fel är att den är alldeles för kort.

Efter att ha besett Trondheim med Nidarosdomen och den gamla kungsgården är det måhända frestande att åka rakt österut till Storlien och Östersund, men jag rekommenderar att ni fortsätter på E6:an ytterligare en bit norrut. Gör gärna en avstickare till den medeltida klosterruinen vid Tautra, belägen på en ö i Trondheimsfjorden vid sidan av de stora turiststråken. Om er bilresa äger rum vid tiden för det norska skyddshelgonet Sankt Olavs dag (29 juli) bör ni absolut stanna till i Stiklestad (ordna helst boende i förväg), på platsen för den stora drabbningen år 1030, och se det dramatiska musikspelet om Olav den helige på ortens amfiteater. Jag har upplevt det ett par gånger och kunnat konstatera att regissörerna tar sig stora friheter med handlingen, men musiken är densamma. I Stiklestad finns även ett nationellt kulturcenter med utställningar och en vacker medeltida stenkyrka.

Följ sedan vägen längs Inndalen till Sverige, och glöm inte att beundra Tännforsen på vägen mot Östersund.