Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Hur länge har vi känt till, det vill säga kunnat identifiera och föreskriva botemedel för, våra allvarliga sjukdomar? Rör det sig generellt sett om 1800- och 1900-talshistoria (som i fallet med 1980-talets AIDS) eller kan man spåra diagnoser hundratals år tillbaka?

Svaret är självfallet beroende på sjukdomen. Att AIDS inte blev känt förrän i början av 1980-talet (de äldsta kända fallen är daterade till andra hälften av 1950-talet, men då visste man inte vilken sjukdom det rörde sig om) beror på att det, för oss människor, är en påfallande ung sjukdom som tycks ha vandrat från apor till människor i Afrika under decennierna kring 1900. Smittkoppor, för att ta ett extremt exempel på motsatsen, är lätt att diagnosticera på grund av själva kopporna och har därför varit känt sedan urminnes tid. Sjukdomen brukar främst förknippas med 1700-talet men är belagd redan i forntiden, till exempel på egyptiska mumier och i indiska läkeböcker.

Pestbakterien (Yersinia pestis) identifierades visserligen först på 1890-talet, men sjukdomen har beskrivits i mängder av brev, dikter, krönikeverk och medicinska handböcker och ända sedan antiken. Vissa (inte alla; texterna är för vaga för att vi skall vara helt säkra) menar att den första kända diagnosen ställdes av Rufus av Efesos, som levde under första seklet e.Kr. Hans observationer citeras av Oribasius, en läkare som var verksam på 300-talet; till saken hör att Rufus egentligen stöder sig på ännu äldre iakttagelser, varför det är fullt möjligt att sjukdomen var känd bland hellenistiska läkare redan på 200-talet f.Kr.

Dagens mest fruktade allvarliga sjukdom, cancer, förekommer inte lika ofta i historiska källor som exempelvis kolera, pest, syfilis och smittkoppor, men det innebär inte att den har varit okänd. Cancerns moderna expansion är en indirekt följd av ålderdomens expansion (och tobaksrökningens, förstås). Vi lever numera så länge att sjukdomen får en chans att bryta ut i stor skala. Men den äldsta kända diagnosen ställdes redan av egyptiern Imhotep på 2600-talet f.Kr., i vars skrifter vi ännu kan läsa en korrekt skildring av bröstcancersymptom. Imhotep var helt på det klara med den fornegyptiska läkekonstens begränsningar. Som svar på frågan om botemedel noterade han lakoniskt: ”Det finns inget”.