Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I kölvattnet på mitt blogginlägg om sjukvård och fattigvård fick jag en påstötning om att även skriva något om skolväsendet under äldre tid. Eftersom detta är en stor fråga, alltför stor för en dags bloggande, väljer jag att börja från början och hålla mig till den svenska medeltiden.

Först och främst bör man ha klart för sig att allt skolväsende var kyrkligt. Det var också socialt och rumsligt begränsat till vissa orter, i synnerhet de större städerna. Dessutom var det bara en liten manlig minoritet som hade tid och råd att gå i skolan. Ofta tvingades skolgossarna tigga sig fram till en försörjning, så kallad sockengång, om inte förmögna personer hade donerat medel i förväg. Det absoluta flertalet svenskar (och samtliga kvinnor) fick sin utbildning i hemmet, och den var strikt praktiskt inriktad efter de behov som ställdes av lantbrukets arbetsmoment. Lägg därtill att det svenska skolväsendet under medeltiden var grovt underdimensionerat, även med ödmjuka svenska mått mätt. Att vi hade konstant ont om präster i Sverige berodde till icke ringa del på bristen på skolor.

Steg 1 i skolväsendet utgjordes av trivialskolor, där pojkar från sju års ålder fick lära sig kristendomens grunder, latin, logik och retorik. Allra först skulle man lära sig sjunga (för att kunna hjälpa till med korsången i kyrkan), läsa, skriva och räkna, medan de mer avancerade övningarna i latin och logik lät vänta på sig. I teorin skulle man gå i fyra klasser, med två år i varje klass, men det förekom många variationer.

De i särklass vanligaste trivialskolorna var de som organiserades vid domkyrkorna, varav benämningen katedralskolor. Katedralskolan i Lund (idag en gymnasieskola), möjligen med anor från 1000-talet, är den äldsta ännu existerande i nuvarande Sverige. Linköpings katedralskola är känd från 1266, Uppsalas från 1291, Västerås från 1309, Åbos från 1326. Men undantag fanns. I vissa städer etablerades även fristående stadsskolor, även de under kyrklig ledning. Redan på 1220-talet känner vi till en sådan skola i Visby. På 1300-talet förekom de i Stockholm, Söderköping och Örebro. Dessutom fanns konventskolor vid de franciskanska och dominikanska konventen, men vår kunskap om dem är mycket bristfällig. Varje konvent skulle i teorin ha en lektor, en föreläsare som hade kompetens att föreläsa vid ordensskolor, så kallade studia. Den förste store lektorn i Sverige var Petrus de Dacia (”Sveriges förste författare”) i 1200-talets Visby.

Steg 2, för den som överhuvudtaget kom så långt, utgjordes av skolbarnens övergång till att bli medlemmar av det andliga ståndet. I teorin skulle det ske vid 14 års ålder, men ofta skedde det betydligt senare. Det fanns ett antal ”vigningar” att passera (ostiarie, lektor, exorcist, akolyt, subdiakon, diakon och präst), men långt ifrån alla som trädde in i systemet gick hela vägen. Det var helt enkelt för dyrt. Bristen på präster gjorde att man ofta slarvade och lät begåvade och gynnade elever klara av flera vigningar med kort tids mellanrum. Gemensamt för utbildningsmomenten i steg 2 var att de hade en utpräglad praktisk karaktär. Nu handlade det om att kunna arbeta i en kyrka – liturgi, sång, bön, teologi, osv.

Steg 3 utgjordes – liksom idag – av universitetsstudier. Studenten kunde fara utomlands (på 1200-talet och under första hälften av 1300-talet till Paris, under senmedeltiden snarare till tyska universitet) och tillägna sig de internationella graderna baccalaureus (ungefär en fil.kand.), licentiatus, doctor, magister och professor. För att detta ens skulle vara tänkbart behövdes rejäl ekonomisk uppbackning hemifrån. Generösa donatorer ombesörjde att det fanns speciella gästhem för svenska studenter i 1300-talets Paris.

När fick vi då universitet i Norden? Enligt en vida spridd uppfattning är Uppsala universitet Nordens äldsta, grundat 1477, med Köpenhamn som god tvåa (1479). Faktum är dock – vilket jag som lundensare inte kan låta bli att påpeka – att franciskanerna i Lund etablerade ett studium generale, motsvarande vad vi idag skulle kalla en högskola, redan 1438.