Historia Dagens blogg tillägnas minnet av ett av världshistoriens mest berömda mord: det som ägde rum på detta datum, den 15 mars (på latin Idus Martii), i Rom år 44 f.Kr.
Enligt vad skribenter senare visste att berätta varnades Gaius Julius Caesar, Roms diktator, som vid denna tid stod på höjden av sin karriär, av en spåman att något hemskt skulle inträffa just på Idus Martii. På väg till ett möte med senaten, som hölls i Pompejus teater, skall Caesar ha mött spåmannen och konstaterat att dagen kommit utan att något förfärligt inträffat. Spåmannen lär ha svarat att dagen visserligen var här men att den ännu inte var över. Och sedan gick det som det gick.
De sammansvurna var beväpnade med dolkar eller svärd innanför togorna. Allt tyder på att Caesar var helt oförberedd på ett attentat, i synnerhet som några av mördarna hade tacksamhetsskulder till honom. Detta gällde i synnerhet Marcus Junius Brutus, som icke desto mindre deltog i komplotten och stötte vapnet i välgöraren. Enligt en vida spridd uppfattning skall Caesar ha konfronterat mördaren med de latinska orden Et tu, Brute (”Även du, Brutus”), men såvitt vi vet är denna fras en engelsk 1500-talsuppfinning, bland annat använd av William Shakespeare i dennes tragedi om mordoffret. Antika rykten angav att Caesar istället valde att tala grekiska till Brutus: kay sy, teknon (”även du, mitt barn”), medan dåtida historieskrivare menade att han i själva verket inte sade något alls under dödskampen. Den grekiske historieskrivaren Plutarkos avslutar mordskildringen med att konstatera att diktatorn föll ned vid sin forne fiende Pompejus staty, översköljd med blod, och dog efter att ha tillfogats 23 sår.
