Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag låter jag mailfrågorna ligga och tar istället en fråga från hemmet. Det egna. Idag, den 3 mars, fyller min fru Katarina år, vilket föranleder frågan hur länge vi har firat födelsedag. Är det en gammal sed från förkristen nordisk tid, eller är det en importerad företeelse?

Födelsedagsfirandet återfinns i mängder av kulturer, dock inte i alla. I äldre svensk tradition var det ett okänt fenomen. Det normala under svensk medeltid var snarast att folk visste ytterst lite om när de var födda – flertalet tycks inte ens ha vetat vilket år händelsen ägde rum. Exempel: man kan ofta läsa att Heliga Birgitta föddes 1303, men den uppgiften vilar endast på att en av hennes döttrar vid ett tillfälle gissade att hennes mor var i sjuttioårsåldern vid sin död (1373). Med ett fåtal undantag svävar vi därför i okunnighet om flertalet svenska mäns och kvinnors födelseår (och om deras födelsedatum) under äldre tid.

På kontinenten motarbetades dessutom födelsedagar av religiösa skäl. Bruket att fira födelsedagar hade varit utbrett i den förkristna Medelhavsvärlden (personers, städers och till och med ämbetens födelsedagar firades i vissa länder), varför kyrkan brännmärkte företeelsen som hednisk. Det dröjde följaktligen flera sekler innan det blev kutym att fira Jesu födelsedag (men det är ett problem i sig, som jag lämnar till ett senare blogginlägg). Katoliker föredrog att fira dagen för dopet, det vill säga barnets inträde i den kristna gemenskapen, vilket resulterade i namnsdagsfirandet.

För svenskt vidkommande kan vi – som vanligt, när det gäller kulturlån – konstatera att traditionen med födelsedagsfirande med stor sannolikhet importerades från Tyskland. De äldsta beläggen för att födelsedagsfirande var känt i Sverige stammar från 1610-talet, varefter seden långsamt bredde ut sig i landet. Att döma av de så kallade födelsedagstavlorna, som fanns på landsbygden på 1800-talet, var det främst i de sydvästra delarna av Sverige som folk uppskattade seden. I övriga landet dominerade länge namnsdagsfirandet över födelsedagsfirandet. Att man dessutom skulle skänka presenter till födelsedagsbarnet är, när det gäller Sverige, en typisk 1800-talsinnovation som länge var förbehållen städernas borgerliga kretsar.

Det är alltså med födelsedagsfirandet som med så mycket annat: i den version vi känner seden idag är det en tämligen modern företeelse med som bäst 150–200 år på nacken, om ens det. För majoriteten av det svenska folket har traditionen successivt formats och utvecklats under 1900-talet.