Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I svallvågorna efter mina två blogginlägg om svenska städer har det dykt upp många frågor om svenska landskap och bygder. Vissa undrar när svenskarna (Suehans, Suiones, etc. – det vill säga benämningar som kan tolkas som syftande på anfäder och anmödrar till svenskar) nämns för första gången? Stämmer det att romaren Tacitus berättelse om svioner år 98 e.Kr., i skriften Germania, är första omnämnande? Hur är det med Pytheas, som lär ha seglat norrut redan på 300-talet f.Kr.?

Pytheas, en grekisk sjöfarare från Massalia (dagens Marseille), levde mycket riktigt under 300-talets andra hälft och skrev en bok om en resa norrut. Tyvärr har skriften, kallad Om Oceanen, gått förlorad. Att vi känner till delar av innehållet beror på att senare skribenter, främst Strabon och Plinius, redogör för den. Väl att märka berättar ingen varför Pytheas överhuvudtaget reste norrut, om det var för att bedriva handel, göra upptäckter eller av annat skäl.

Vi kan delvis rekonstruera resrutten längs Västeuropas kust till södra England och antingen till Rhenmynningen eller ända till Elbe. Längre än så reste Pytheas knappast, men han har likväl en del att säga om de länder han bara hörde talas om men aldrig besökte. Förutom identifierbara länder, som Irland, nämner han det fjärran belägna Thule. Enligt Pytheas var Thule den nordligaste ön i Britannien. Den ligger, påstår han, sex dagsseglatser norrut. Omsatt i kilometer torde det vara mellan 1 000 och 1 200 km., men eftersom vi inte vilken punkt Pytheas utgick från är uppgiften av begränsat värde. Om han räknade från Bretagne hamnar vi på Jylland eller Shetlandsöarna, men andra beräkningar ger vid handen att han kan ha syftat på södra Norge. Om han rentav utgick från Berrice, en oidentifierad ö som skall ha utgjort sista anhalten före seglatsen till Thule, är allt möjligt. Thule kan syfta på Sverige, Färöarna eller till och med Island.

I vilket fall som helst är det omöjligt att bevisa att Pytheas kände till svenskarnas existens. Förste kände potentielle uppgiftslämnare är istället Plinius den äldre, en romersk författare som skrev om allt mellan himmel och jord i sin väldiga Naturhistoria, innan han dog under samma vulkanutbrott som lade Pompeji i aska. Plinius nämner ett nordligt folk vid namn hillevioner, som skall ha levt på en ö, Scatinavia, i den nordliga oceanen. Det enda han visste om hillevionerna var att de ansåg sig bebo en ”annan värld”. Åtskilliga forskare menar att hillevionerna är identiska med de Suiones (svioner) som Tacitus nämner några decennier senare, vilket gör Plinius text till första skriftliga redogörelse för folk i dagens Sverige – detta givetvis under förutsättning att hillevioner/svioner verkligen levde ungefär där svenskarna lever idag.

Fler bloggar