Vendes konung

Eftersom många frågar mig om vad ”Vendes konung” betyder – senast förra veckan – tar jag mig friheten att reprisera en blogg som jag publicerade för flera år sedan.

I den gamla svenska kungliga titulaturen ingick, förutom hänvisningar till Sverige/svear och götar, även en hänvisning till venderna. Ända till Gustaf VI Adolfs död kallade sig Sveriges kungar även ”Vendes konung”. Ordet Vendes förekommer också i andra äldre benämningar, till exempel ”Vendes artilleriregemente”. Men varför? Vilka var venderna? Syftar måhända ordet på de medeltida venderna i Nordtyskland, vars gamla område svenskarna erövrade under trettioåriga kriget? Är termen en 1600-talsinnovation?

Nej, termen är äldre. Den kan spåras bakåt i svensk historia till ca 1540, då Gustav Vasa började använda den. Skälet var med stor sannolikhet att han ville markera revir gentemot den danske kungen. Kristian III, som Gustav i övrigt hade goda relationer med, kallade sig till Gustavs förtret ”Goters konge”, vilket allmänt tolkades som att han var kung över gotlänningarna. Så var de facto även fallet, men i Sverige tolkades den nya titeln som ett grovt övertramp. Gotland borde rätteligen tillhöra Sverige och ordet ”goter” påminde misstänkt om ”götar”, och de lydde inte under kung Kristian. Alltså upptog Gustav den danska titeln ”Vendes Konge” för att ge igen. Venderna identifierades som folkvandringstidens vandaler, vilka enligt dåtida uppfattning hade besegrats av goterna (som tolkades som svenskarnas anfäder). I konsekvensens namn borde alltså Gustav Vasa ha rätt att utöva kungamakt även över detta folk.

I själva verket hade varken titeln eller venderna något med vandalerna att göra. ”Vender” var en medeltida samlingsterm på slaviska folk i nuvarande Tyskland och Polen, vilka kristnats på 1100-talet och sedermera i stor utsträckning germaniserats. Eftersom de danska 1100-talskungarna hade erövrat en betydande del av vendernas land var det inte märkligt att titeln sedan länge ingick i den danska kungliga titulaturen. På 1100-talet hade den latinska titeln lytt Rex Slavorum (”Slavernas kung”), men den hade successivt omvandlats till Rex Vandalorum (”Vandalernas kung”/”Vendes kung”).

De svenska kungarna behöll titeln i hundratals år. Formellt kallade de sig ”Sveriges, Götes och Vendes konung” (lat. Rex Sueorum, Gothorum et Vandalorum”) ända till 1973, då Carl XVI Gustaf uppsteg tronen och antog titeln ”Sveriges konung”.

För övrigt: titeln ”svears och götars konung” (lat. Rex Sueorum et Gothorum) kan spåras i skrift till Karl Sverkerssons tid på 1160-talet.