”De hade mig i säcken…”

Det sägs att uttrycket ”de hade mig i säcken men glömde att knyta åt” stammar från en svensk general under stormaktstiden. Vem sade det, och när?

Bakom citatet ligger en farlig svit av manövrar som ägde rum år 1637. Den svenske generalen Johan Banér hade i början av året ryckt söderut genom Sachsen för att belägra Leipzig. Planen gick om intet när fienden närmade sig, och det slutade med att Banér drog sig tillbaka till Torgau vid Elbe (dvs. till den plats där amerikaner och ryssar skulle mötas under offensiverna 1945). På sommaren höll Banér på att bli inringad av en fiende som han aldrig skulle kunna besegra på öppna fältet. Mot de egna 14 000 soldaterna stod 50 000 kejserliga. Det klokaste Banér kunde göra var att retirera. Alltså lastade svenskarna all proviant de kunde komma över i Torgau och tågade norrut för att förena sig med Herman Wrangels styrkor.

Johan Banérs tåg mot Pommern var en katastrof, om man betraktar den ur ett försörjningsperspektiv – armén krympte hastigt i takt med att maten tog slut. Likväl har marschen blivit ryktbar i svensk krigshistoria. Överallt fanns kejserliga trupper som sökte skära av vägen. Mitt i högsommaren, när Banér befann sig öster om Oder i vad som föreföll som en omöjlig situation, tvingades han bränna upp den egna trossen för att kunna förflytta sig snabbare. De civila i armén befalldes att tåga österut, i riktning mot Polen, för att lura fienden att hela den svenska armén hade fallit för den riskabla frestelsen att tåga in på polskt område i syfte att undkomma de kejserliga. Listen lyckades, varför Banér kunde korsa Oder och ta sig västerut medan alla trodde att han var på väg åt andra hållet. Banér nådde fram till Herman Wrangel vid Schwedt och lär vid tillfället ha fällt de bevingade orden att fienden ”hade mig i säcken men glömde att knyta åt”.