Pilatus i Schweiz

Idag följer jag upp gårdagens blogg med att berätta om en annan aspekt av Pontius Pilatus eftermäle – inte en faktabaserad historia från antiken utan sentida skrönor från Västeuropa. Medan Pilatus gick en ljus postum framtid till mötes i Afrika (han upphöjdes till helgon i Etiopien) råkade han nämligen illa ut i vår del av världen. Om vi får tro schweiziskt skrock kan vi ännu få se honom – och drabbas av otur – om vi inte tar oss i akt under våra alpvandringar.

Enligt de västeuropeiska legenderna råkade Pontius Pilatus i onåd och hamnade i romerskt fängelse. För att undslippa att avrättas på pinligast möjliga vis på kejsar Tiberius order begick han självmord. Romarna plockade ut liket från fängelsehålan och slängde det i Tibern tillsammans med en tung sten. Onda andar ryckte då åt sig Pilatus kvarlevor och lekte med dem så att naturkrafterna påverkades. Åskan mullrade över Rom, stormen ven kring gator och hus. De panikslagna romarna beslöt att göra sig av med liket på ett förnuftigare sätt. Pontius Pilatus kropp drogs upp ur Tibern och forslades till staden Vienne vid Rhône, där man kastade ned liket i vattnet. Varför? Jo, ortnamnet Vienne (lat. Vigenna) kunde, trodde man (felaktigt), härledas ur Via Gehennae, vägen till helvetet. Eftersom orten redan var att betrakta som grundligt förbannad torde Pilatus därmed ha hamnat på ett för omvärlden säkert ställe.

Så var dock inte fallet. Invånarna i Vienne erhöll uselt väder samt frekventa attacker från onda andar. Följande det romerska exemplet plockade stadsborna upp Pontius Pilatus från Rhône och lämpade över liket på en annan stad, Lausanne. Historien upprepade sig. Folket i Lausanne förde i sin tur de lekamliga resterna efter Pilatus till en håla högt upp i Alperna. Resultat: demoner började härja i bergen, och där härjar de fortfarande.

Så långt de medeltida historierna, som vi bland annat kommer åt i Jacobus av Voragines berömda legendsamling, som även översattes till svenska. Folk i alpländerna tog emellertid till sig berättelsen och byggde vidare på den. Man har i hundratals år pekat ut landskap, sjöar, hyddor, hus och ruiner som på ett eller annat sätt förknippas med Pilatus. Ett exempel på en sådan legendbildning, känd även från tidigt 1900-tal, är historierna om Pilatusberget – så benämnt åtminstone sedan 1300-talet – och den lilla Pilatussjön utanför Luzern. Det ryktades att Pontius Pilatus visade sig där varje fredag med anteckningsblock i handen för att notera namnen på alla besökare i trakten och sedan lämna över listan till djävulen. Enligt schweiziska herdehistorier kunde man se Pilatus varje långfredag sittande på en tron mitt i sjön, iklädd en domares klädnad, ideligen tvättande sina händer… Alla som hade oturen att se honom var, hävdade herdarna, dömda att dö innan året var till ända.