Minnet av ofrihet stigmatiserar

Igår föreläste jag om slaveri på Kungliga Myntkabinettet, och jag fick flera frågor. På grund av tidsnöd – jag var tvungen att stressa till ett plan på Bromma – hann bara ge kortfattade svar på de sista frågorna. Hit hörde denna, som jag därför passar på att besvara även här: finns det exempel på att minnet av äldre tiders slaveri fortfarande stigmatiserar folkgrupper och resulterar i att de blir dåligt behandlade?

Svaret är ja, med eftertryck, men typen av stigmatisering varierar självfallet beroende på vilket land och vilket folk man studerar. Ofta kläs stigmatiseringen i någon form av rasism, vilken accepteras av folk i gemen trots att lagen ofta säger annorlunda. Från 1900-talets USA finns mängder av exempel på detta, men detsamma gäller många länder i Afrika och Asien. Ofriheten är väl ihågkommen och brännmärker såväl individer som grupper.

Som typiskt exempel kan nämnas kerebefolket, som lever i norra Tanzania på en ö i Victoriasjön. De hade turen att undslippa de stora slavräderna och uppsvinget för den östafrikanska slavhandeln på 1800-talet. I själva kerebesamhället hade dock ett inhemskt slaveri existerat i århundraden, åtminstone sedan folkets kungarike upprättades i mitten av 1600-talet. En manlig slav kallades omwiru (pl. aberu), en slavinna omuzana (pl. abazana). Vägen in i ofrihet följde de vanliga rutterna: fattigdom, köp, bestraffning, etc. Ofriheten gick i arv, men efter några generationer assimilerades slavarna med ägarens klan.

I slutet av 1800-talet blev slaveriet allt viktigare i takt med att kerebejordbruket expanderade för att motverka folkminskningen, som i sin tur var en följd av epidemier. Bönderna behövde mer arbetskraft. Exporten av aberu och abazana var obetydlig eftersom slavarna behövdes på ön. Idag är slaveriet visserligen avskaffat i Tanzania, men alla på ön vet vilka män som egentligen är aberu och vilka kvinnor som egentligen är abazana. De ofrias ättlingar är dock högst ovilliga att berätta för besökande antropologer om sin bakgrund. Slaveriet stigmatiserar fortfarande.