Hur gick det för Romulus Augustulus?

År 476 avsattes den siste västromerske kejsaren Romulus Augustulus. Han fick ingen efterträdare, varför man brukar hänvisa till händelsen som det västromerska rikets fall. Men vad hände med kejsaren själv? Dödades han?

Det västromerska rikets s.k. undergång var inte mycket till undergång. Kejsarna och deras rådgivare hade under en följd av decennier avhänt sig omfattande territorier i Västeuropa, varför det område som i egentlig mening återstod att administrera, med Italien som bas, var högst begränsat. Därför var det onödigt med en ny kejsare, både enligt Italiens nye makthavare Odovakar och den kejsarmakt som residerade i öster. Med avsättningen av Romulus Augustulus återgick romarna till att endast ha en kejsare, med säte i Konstantinopel, och han erhöll per automatik välde – åtminstone i teorin – även över de delar av Västeuropa som erkände romersk överhöghet. Följaktligen väckte händelsen inget större uppseende i samtiden.

Den avsatte kejsarens officiella namn var Romulus Augustus; Augustulus betyder bara ”lille Augustus”. Hans fader Orestes var en romersk militärbefälhavare som år 475 gjorde uppror mot den västromerske kejsaren Julius Nepos, som tog sin tillflykt till Dalmatien. Av okända skäl lät inte Orestes utnämna sig själv till kejsare utan överlät äran till sonen. När nya militäruppror bröt ut år 476, under ledning av Odovakar, fängslades Orestes och avrättades, varefter sonen tvingades abdikera den 4 september. Odovakar informerade den östromerske kejsaren om det inträffade och föreslog att ingen ny kejsare skulle utnämnas, ett förslag som genast accepterades.

Men vad hände med Romulus Augustulus? De senantika källorna anger att Odovakar skonade honom och sände honom att leva resten av livet i fred på ett gods i Campanien, den luculliska villan. En källa anger dessutom att han fick en årlig pension på 6 000 solidi (guldmynt). Hans vidare öden är okända. Enligt en tolkning var han död före 488, eftersom villan då tycks ha övergått till att fungera som religiöst centrum med reliker, men uppgiften är högst osäker. En annan källa ger vid handen att en man vid namn Romulus fick bekräftelse på pension från den ostrogotiske härskaren av Italien, Theoderik den store, år 507, vilket kan tyda på att exkejsaren var i livet vid denna tidpunkt. Inte heller denna källa är dock stark, varför vi måste nöja oss med att sätta ett frågetecken framför Romulus Augustulus öden efter 476.

Till saken hör att Julius Nepos fortsatte att härska i Dalmatien ända till sin död 480. Det är alltså fullt möjligt att senarelägga det västromerska rikets fall till detta årtal.