Karl X Gustav i Malmö

”På Stortorget i Malmö står en staty över Karl X Gustav. Med tanke på allt rabalder kring den föreslagna statyn av kvinnan med väska i Växjö, som inte får resas eftersom den visar en våldsam handling, borde den väl flyttas? Få personer i vår historia har varit lika våldsamma som Karl X Gustav. Dessutom är det väl en skymf mot Skåne att ha erövrarkungen mitt i landskapets största stad? Vem kom på tanken att resa statyn överhuvudtaget?”

Skulpturen, gjord av John Börjeson, professor vid Konsthögskolan i Stockholm, tillkom åren 1894–1896 och restes vid Slöjd- och Industriutställningen i Malmö 1896, vid en tid när den nationalistiska romantikens statyvurm kulminerade. Under andra hälften av 1800-talet pågick många liknande projekt runt omkring i Sverige, ofta med kungar som objekt för statyresarnas entusiasm; det fanns således redan ett par Karl X Gustav-statyer i Sverige när ryttarstatyn restes i Malmö. Påfallande ofta kom initiativet underifrån – från lokala föreningar, inte från myndigheter. Så var även fallet i Malmö. En av de drivande krafterna var den kände Lundahistorikern Martin Weibull, som brann för den kulturella skandinavismen och önskade åstadkomma ett närmande mellan Sverige, Norge och Danmark genom att bland annat skapa försoningsmonument som man kunde samlas kring. Statyer och obelisker som högtidlighöll minnet av forna krig och motsättningar, vilka danskar och svenskar numera lagt bakom sig, skulle sammansvetsa folken – trodde Weibull. Det var i denna anda monumentet över slaget vid Lund restes på 1880-talet, liksom statyn över Karl X Gustav i Malmö på 1890-talet. Martin Weibull såg upp till Karl X Gustav, vars politik hade – enligt historikern – kännetecknats av drömmen om nordisk enhet. I det tal Weibull höll vid statyinvigningen utropade han till och med ett leve för vårt ”stora fädernesland, för ett treenigt Norden”.

Weibulls tolkning kan tyckas magstark för en modern historiker, eftersom kungen gått över tiotusentals lik för att nå sina mål och bland annat krossa den danska monarkin. Faktum är att Weibulls idé var hårt kritiserad redan i samtiden. När insamlingen till statyn pågick på 1870-talet protesterade folk, även i Danmark, mot planerna. Men de lokala tillskyndarna, inte minst tidningsmannen och politikern Carl Herslow, var fler och starkare än kritikerna. När statyn restes kritiserades den dessutom av ideologiska skäl i den socialdemokratiska tidningen Arbetet, förgäves.

Från och med 1960-talet har många uttryckt en önskan om att ta bort statyn. Skånsk- och dansksinnade opinionsbildare och tidningsinsändare har i flera omgångar spytt galla över ”den fete svensken” som tog landskapet med våld och framtvingade en oönskad försvenskning. De som försvarat statyn har pekat på att den utgör en integrerad del av Stortorgets kulturmiljö, som fick sin nuvarande utformning vid tiden för statyresandet, och att den – oavsett vad man tycker om kungen – är en del av Malmös historia.