Sankta Hilda

Vem var Sankta Hilda? Hon nämns i förbigående i skildringar av engelsk medeltid. Har hon funnits eller är hon lika fiktiv som kvinnorna i historierna om kung Artur?

Hilda har funnits. Vi vet en hel del om henne tack vare den information som lämnats av Beda Venerabilis, som skrev sitt verk om anglosaxisk historia i början av 700-talet. Hon levde från omkring 614 till 680 och tillhörde det regerande kungahuset i det anglosaxiska riket Deira, ett av de riken som under 600-talet uppgick i den regionala stormakten Northumbria. Hilda döptes av områdets förste missionär från den romersk-katolska kyrkan, Paulinus, och till en början planerade hon att söka sig till det frankiska riket för att bli nunna i Chelles. Påtryckningar från den iriske kyrkomannen Aidan i Lindisfarne fick henne dock att ändra mening. Hon blev kvar i England, och år 657 utnämndes hon till abbedissa i Streonshalh (senare känt som Whitby), ett nytt dubbelkloster med både munkar och nunnor som grundats av den northumbriske kungen Oswy som tack för segern över kung Penda av Mercia.

Allt tyder på att Hilda efter flytten till Streonshalh spelade en betydande kulturell och religiös roll i det anglosaxiska England. Den skola Hilda lät grunda blev ett av Englands främsta lärosäten. År 664 var hon värd för den ryktbara synoden i Streonshalh (”synoden i Whitby”), där det slogs fast att den anglosaxiska kyrkan skulle fira påsken i enlighet med romersk (och inte enligt irisk) kalender.