Sankt Valentin och Alla hjärtans dag

Idag, den 14 februari, firar åtminstone några av oss Alla hjärtans dag genom att ge presenter eller blommor till någon vi älskar. Valentindagen är en av de informella festdagar som i modern tid har importerats från omvärlden. Skälen till kulturlånet var ursprungligen allt annat än romantiska. Svenska varuhus och blomsterhandlare ville tjäna pengar. Men i England är det annorlunda – här har Sankt Valentins dag i hundratals år förknippats med kärlek och romantik.

Helgonets identitet är omdiskuterad. Katolska kyrkan påbjuder inte längre att Sankt Valentin firas offentligt, eftersom vi inte kan vara säkra på att han existerat. Samtliga Valentintraditioner är för sent tillkomna för att vara källkritiskt godtagbara. Eftersom Valentin enligt legenderna skall ha lidit martyrdöden under fornkyrkans dagar borde han eller hans kult ha nämnts senast på 300-talet e.Kr., men så är inte fallet. Först på 490-talet möter vi hänvisningar till kyrkligt Valentinfirande, och inte ens då får vi uppgifter om vem Valentin var och varför han bör vördas som helig.

Det blir inte lättare av att medeltida traditioner berättar om olika helgon som alla uppges heta Valentin. Hit hör en präst i Rom, en biskop i Interamna (den nuvarande italienska staden Terni) och en martyr i Nordafrika. Ingen av dessa personer tycks ha haft någonting med det romantiska Valentinfirandet att göra. Detta omtalas första gången år 1382, när den engelske författaren Geoffrey Chaucer skrev en dikt, Parlement of Foules, för att hylla att det var ett år sedan kung Rikard II trolovades med Anna av Böhmen. I dikten förekommer följande ord:

For this was on Seynt Volantynys day / Whan euery bryd comyth to chese his make.

För detta var Sankt Valentins dag, då alla fåglar kommer för att välja sin maka.

Tyvärr har vi ingen aning om huruvida Chaucer syftade på den 14 februari. Zoologiskt sett är det fel – Englands fåglar brukar inte ägna sig åt parningslekar vid denna tid på året. Chaucer syftade kanske snarare på den 2 maj, då en helt annan Valentin (en biskop av Genua som dog i början av 300-talet) firades.

Under alla omständigheter kom den 14 februari att officiellt förknippas med kärlek och kärlekslyrik i den västeuropeiska överklassen under decennierna kring 1400. Senast omkring 1415 började ädlingar skriva speciella ”valentinbrev” i form av små kärleksdikter till sina älskade. På 1500-talet och 1600-talet var Valentindagens kärleksassociationer så välkända att de omnämndes i alla möjliga sammanhang. Shakespeare låter Ofelia hänvisa till dagen i Hamlet (Akt IV, scen 5). Det verkliga uppsvinget för firandet lät dock vänta på sig till 1797, då en skrift vid namn The Young Man’s Valentine Writer publicerades i Storbritannien. Här fick kärlekskranka men föga litterärt begåvade ynglingar handfasta råd och tips om hur de skulle skriva sina brev. På 1800-talet blev dylikt brevskrivande vanligt i den engelskspråkiga världen. ”Valentinkort” massfabricerades och försågs med sidenband och spetsar.

I Sverige dröjde det till 1960-talet innan Alla hjärtans dag blev ett begrepp, närmast till följd av kulturellt inflytande från USA. Skälen var kommersiella snarare än romantiska. Varuhusen ville stimulera köpandet av kärlekspresenter. Till en början gick det trögt, men på 1990-talet hade firandet slagit rot i de yngre generationerna. Enligt statistiska undersökningar (av Svensk Handel) uppmärksammar mer än hälften av alla svenskar idag på ett eller annat sätt Valentindagen.