En av många icke-grundade städer

Till de mest frekventa frågorna i min mejlbox hör spörsmål relaterade till svenska städer – deras ålder, deras historiska betydelse, deras gatunät, etc. Ofta är det omöjligt att besvara frågorna. De skriftliga källorna för äldre svenska städer är undermåliga, och på grund av bortschaktningar har arkeologerna stora problem. Gatunamnen är ett bekymmer i sig – nästan alla stammar från de senaste två seklerna. På medeltiden hade gatorna ofta en helt annan sträckning, och vi vet nästan aldrig vad de hette.

Men idag väljer jag att ta upp en stadsfråga. Varför existerar inte Berga? Staden skall ha grundats i västra Småland på 1200-talet, men den tycks aldrig ha blivit en succé, och idag syns den inte ens på kartorna. Var låg den, och hur gick det för den?

Berga låg i Berga socken vid Lagastigen, omkring tre mil söder om Värnamo. Mannen bakom projektet var biskop Henrik i Linköping, som år 1279 fick rätt att grunda en köpstad (lat. villam forensem) efter beslut av Magnus Ladulås. Staden skulle tillhöra biskopen och hans efterträdare. Henriks bevekelsegrunder är okända, men det kan lugnt konstateras att Linköpingsstiftet ständigt grälade med Växjöstiftet om den kyrkliga kontrollen av de småländska bygderna, något som kan ha föranlett Henrik att flytta fram sina positioner. Till saken hör också att stadsetableringar i denna del av Sverige låg i tiden. Kung Magnus satsade själv hårt på Jönköping, både genom borgbyggnation och formella stadsprivilegier. Att biskopen valde just Berga berodde på att han förfogade över mark där.

Eftersom svensken i gemen bodde på landsbygden under medeltiden krävdes ofta konkreta kungliga initiativ och maktspråk för att de planerade städerna skulle bli verklighet. I Bergas fall saknades detta. Biskop Henrik var till åren kommen och avled 1282. Bergaprojektet dog med honom. Huruvida det verkligen förekommit någon urbanisering, eller om Berga var och förblev ett pappers- (eller snarare pergament-) projekt, är okänt.

Därefter dröjde det länge innan någon försökte grunda städer i Finnveden. Istället utvecklades mötes- och marknadsplatser på landsbygden. I Östbo framstår på 1200-talet Värnamo som ett sådant, 1333 även belagd som tingsplats. Men det skulle dröja ända till 1920 innan platsen, som första ort i Finnveden, fick formella stadsrättigheter.