När uppfanns skärselden?

Skärselden (”reningselden”), på latin purgatorium, är en benämning på den ort hinsides där själarna enligt katolsk tro dväljes innan de får lov att komma till paradiset. Uttryckliga hänvisningar till skärselden saknas i Bibeln, varför företeelsen måste ha uppkommit vid senare tillfälle. När och varför?

Ursprunget till tron på skärselden är att söka i de förböner för de döda som förekom i judisk tro långt före Kristi födelse. De kristna övertog denna förbönepraxis – som för övrigt inte är unik för vår del av världen; liknande seder är kända från många kulturer, t.ex. Kina – och vidareutvecklade den under antiken och medeltiden. Logiken var enkel: om man bad för de döda och/eller deras själar måste det ju finnas skäl till detta, och om de avlidna redan hamnat i himlen (eller led evigt straff i helvetet) var bönerna onödiga. Alltså borde det rimligen existera ett mellanläge, där de döda vistades i väntan på att vandra vidare. Även om ett dylikt mellanläge inte förekommer i bibliska skrifter kunde man tolka vissa passager som indirekta belägg för det. Hit hör Andra Mackabeerboken 12:41–46 (där ett försoningsoffer för de döda arrangeras) och diverse textställen i Nya testamentet, där tillvaron efter döden berörs i vaga ordalag.

Under fornkyrkans tid tycks tanken på en skärseld inte ha varit utvecklad, antagligen eftersom många kristna trodde att den yttersta dagen var nära, vilket gjorde att mellanläget inte föreföll särskilt intressant. De få hänvisningar som finns är svårtolkade, exempelvis passager i kyrkofäderna Origenes, Ambrosius och Gregorius den stores skrifter, där det talas om en eld som man måste passera innan man kan inträda i himlen. Genom elden skulle de synder som gick att förlåta brännas bort från själarna.

Det dröjde ända till 1000- och 1100-talen innan idén om skärselden fick fast form i den katolska kristenheten. Först nu finner vi entydiga belägg för tanken på en mellanstation, en plats eller ett område där de döda renas från synder i väntan på att komma till himlen. Själva ordet purgatorium introducerades mellan 1160 och 1180. Doktrinen om skärselden formulerades på koncilierna i Lyon 1245 och 1274, för att vidareutvecklas på kyrkomöten under 1400- och 1500-talen.