…och kompassen?

Idag tar jag mig an en följdfråga på gårdagens. Även kompassen anses vara en gammal kinesisk uppfinning. Stämmer det? Hur gammal är kompassen?

Detta är betydligt svårare att ge svar på än frågan om krutets ursprung. Forskarvärlden är delad och någon enighet lär aldrig uppnås. Det finns vaga hypoteser om att kompassen har upptäckts i mängder av kulturer, till exempel i nuvarande Mexiko redan på 1000-talet f.Kr., men ingen av dessa gissningar har kunnat ledas i bevisning. Grundproblemet är att vi idag omöjligen kan avgöra hur de magnetiska föremål som grävs fram har brukats. Det kan ha funnits mängder av magnetbaserade föremål över hela jorden som fyllde kompassliknande funktioner men som inte inspirerade till den typ av hantverkstradition som föregångaren till vår nuvarande kompass gjorde.

Flertalet forskare är trots allt överens om att kineserna var först om att utveckla en fungerande kompass, men tidpunkten är osäker. Vi vet att kineserna senast på 300-talet f.Kr. (och troligen långt tidigare) kände till magnetismens principer. I ett kinesiskt verk från 70-talet e.Kr. skildras hur en sked som kastas på marken alltid pekar åt ett visst håll, något som kan tyda på en kompassfunktion, men belägget försvagas av att magnetism som sådan inte nämns i texten. Icke desto mindre finns det hypoteser om att föregångare till kompassen vid denna tid, under seklerna kring Kristi födelse, utvecklades som hjälpmedel vid planering av byggnader enligt feng shui-principer – men bevis saknas.

Beläggen blir fler på 800- och 900-talen, men ännu i detta skede rör det sig inte om uttryckliga skildringar av kompasser utan om redogörelser för magnetiska samband som, menar vissa, förutsätter att man har haft tillgång till en kompass. Först på 1000-talet står vi på fast mark: i källor från Songdynastin skildras både hur kompasser används för att ta ut riktning vid resor till lands (1040-talet) och i samband med feng shui (1080-talet). Första belägget för att kompassen brukats vid sjöresor kommer från en kinesisk skrift daterad till 1117. Dessa tidiga kinesiska kompasser konstruerades i regel genom att man fyllde vatten i en skål och lät en magnetisk nål flyta däri. Det fanns andra varianter, utan vatten, men de var inte lika vanliga.

Även när det gäller spridningen av kompassen till omvärlden råder oenighet i forskarvärlden. Den första europeiska skildringen är daterad till 1190-talet (Alexander Neckhams skrifter De utensilibus och De naturis rerum), medan den första persiska redogörelsen för fenomenet skrevs på 1230-talet och den första arabiska på 1280-talet. Ordningsföljden är besynnerlig med tanke på att kompassen, till följd av geografisk logik, borde ha nått Främre Orienten innan den nådde Europa. Det är givetvis fullt möjligt att araber och perser kände till uppfinningen redan på 1100-talet, men utan att kunskapen resulterade i bevarade skriftliga källor. Om dylikt kan vi bara spekulera.