Hellre döda än klippta!

Det sägs att en drottning i Frankrike föredrog att låta sina barnbarn dödas än att acceptera att deras hår klipptes, detta för att bespara sig och ätten den skam som vidlådde korthåriga män. Vilken drottning var det? Varför var det så skamligt att vara kortklippt?

Drottningen ifråga hette Chrodechildis, mer känd som Clotilda, född ca 475 och död år 545. Hon var en burgundisk prinsessa som gifte sig med den frankiske riksbyggaren Klodvig, överlevde honom med decennier och efter sin död blev vördad som helgon. Hon firas officiellt den 3 juni. Under tidig medeltid cirkulerade det många historier om henne, bland annat i Gregorius av Tours omfattande verk Decem Libri Historiarum, som nedtecknades under 500-talets andra hälft. Berättelserna uppvisar en för sin tid typisk kvinnlig maktmänniska, som kombinerar maktvilja med fromhet och prioriterar ättens hänsyn framför det mesta.

Efter makens död levde Clotilda först ett tillbakadraget liv i Tours men installerade sig sedan i ett residens i Paris, varifrån hon aktivt deltog i västeuropeisk politik. Gregorius av Tours, som väl att märka beundrade henne, redogör ingående för hur hon hetsade sina söner till krig och hämnd å hennes egna dödade föräldrars vägnar, vilket ledde till blodiga strider mellan franker och burgunder. När en av hennes söner, kung Chlodomer av Orléans, stupat i kriget år 524 åtog hon sig själv uppfostrandet av dennes tre söner. Två av hennes egna återstående söner, kungarna Childebert I av Paris och Chlothar I av Soissons, lät då locka till sig dessa sina brorsöner i syfte att döda dem och lägga under sig deras territorier. Childebert och Chlothar skickade en man vid namn Arcadius, bärande en sax och ett draget svärd, till Clotilda, med förfrågan om det var änkedrottningens vilja att hennes sonsöner skulle klippas eller huggas ihjäl. Om de klipptes miste de sin kungliga status, eftersom den merovingiska dynastin symboliserades av långhårighet. Enligt Gregorius skall Clotilda därvid ha vräkt ur sig: ”Om de nu inte skall få sitta på tronen, så föredrar jag hellre att se dem döda än med avklippt hår!” Chlothar dödade genast två av de tre prinsarna, en tioåring och en sjuåring, vilka därefter begravdes av Clotilda. Den tredje brodern, Chlodovald, klarade sig visserligen, men hans fortsatta karriär var strikt kyrklig; han lyckades liksom farmodern uppnå helgonstatus (Saint-Cloud, d. ca 560).