Trettondagen

Varför firas trettondagen? Finns det verkligen belägg för att de tre vise männen dök upp i Betlehem tretton dagar efter Jesu födelse?

Nej, det finns det inte, men trettondagen firades ursprungligen inte för att fira enbart detta. Helgen går tillbaka på grekiskans epiphaneia, som kan översättas med ”uppenbarelse”, och theophaneia (”gudsuppenbarelse”). Under fornkyrkans dagar firades helgen till åminnelse av att Jesus, i egenskap av gudomlig inkarnation, hade uppenbarats för mänskligheten. Detta inkluderade en hel del: Jesu födelse, de tre vise männens besök (det vill säga när Jesus uppenbarades för icke-judar), händelserna under Jesu barndom, hans dop – som räknades som det viktigaste – och bröllopet i Kana (första miraklet). Av oklara skäl bestämde man sig i ett tidigt skede för att fira allt detta den 6 januari. Datumet förknippas med festen i skriftliga källor redan i mitten av 300-talet, men sannolikt hade helgen då åtskilliga år på nacken.

I nästa skede förändrades praxis. De olika aspekterna av Jesu uppenbarelse började firas separat. I de östliga kyrkorna, föregångarna till dagens ortodoxa kyrka, prioriterade man firandet av dopet. I de västliga kyrkorna, föregångarna till dagens katolska kyrka och protestantiska kyrkor, prioriterade man de tre vise männens besök. Inom andra kyrkor gjorde man andra val. Armeniska kyrkan prioriterade således firandet av Jesu födelse.

Väl att märka var, och är, andemeningen i firandet den 6 januari överallt densamma – manifestationen av Jesus på jorden. Eftersom de tre vise männen alltmer hamnade i fokus för det västeuropeiska firandet av helgen samtidigt som julfirandet kring den 25 december utvecklades skapades emellertid en för många trovärdig händelseföljd, med födelsen knappt två veckor före österlänningarnas besök.