Härstammade merovingerna från ett monster?

I litteraturen finns det många historier om Frankrikes första kungahus, merovingerna, som härskade över landet från slutet av 400-talet till mitten av 700-talet. I modern populärkultur har det stundom gjorts gällande att släkten härstammade från Jesus och Maria Magdalena. Det har också påståtts att deras anfader var ett sjöodjur. Vad ansåg merovingerna själva? Är det sant att de trodde att de hade ett monster som förfader?

Ingen merovingisk kung har själv redogjort för släktens ursprung i bevarade texter, men i en 600-talskrönika – ibland kallad Fredegarius krönika, ibland Pseudo-Fredegarius (namnet dyker upp först på 1500-talet; den verklige upphovsmannen är anonym) – finns en berättelse som ger vid handen att det cirkulerade uppgifter om monsterhärstamning. Merovingernas förste kände ledare, som härskade över de saliska frankerna i nuvarande Belgien i mitten av 400-talet, hette Chlodio. Dennes hustru skall enligt krönikan ha mött en varelse som liknade en quinotaur (lat. quinotaurus) under en simtur. Det sägs inte uttryckligt vad en quinotaur är, men språkligt sett torde det ha varit en tjurliknande varelse med fem horn. Ej heller skriver krönikören uttryckligen vad som skedde under mötet mellan kvinnan och monstret, men det är inte svårt att inse sammanhanget: den son hon senare födde, och som fick namnet Merovech, var inte Chlodios utan quinotaurens son.

Av allt att döma rör det sig om en släkt- och härskarmyt. Merovechs ättlingar, merovingerna, hävdade att de skilde ut sig från vanligt folk genom om inte gudomlig så åtminstone övernaturlig härstamning. På denna punkt var de föga unika. Många antika och medeltida familjer höll sig med liknande skrönor, men merovingerna var de enda som lade in en quinotaur i historien.