Dick Harrison
Stämmer det att tyskarna i Tredje riket endast kopierade en brittisk innovation när de byggde koncentrationsläger? Enligt vad man ibland kan läsa lanserade britterna koncentrationsläger i stor skala under boerkriget i Sydafrika.
De lärde tvistar om vilken härskare eller fältherre som allra först började internera politiska och militära fiender i läger. Det finns polska historiker som menar att ryssarna tog sådana initiativ redan på 1700-talet, medan andra pekar på spanjorerna som initiativtagare under kriget mot de upproriska kubanerna 1868–1878. Röster har också höjts för att de verkliga pionjärerna var USA:s trupper på Filippinerna under striderna i ögruppen kring sekelskiftet 1900. Icke desto mindre råder det ingen tvekan om att britterna är skyldiga till att ha lanserat själva namnet ”koncentrationsläger”, och det står helt klart att britterna var de första som använde denna typ av internering systematiskt. Alldeles som frågeställaren anar skedde detta i Sydafrika under boerkriget (1899–1902).
Inalles anlade britterna 45 koncentrationsläger för boer och 64 för svarta afrikaner. Lägren utgjordes av tält. De flesta boer som satt i lägren var kvinnor och barn, eftersom flertalet tillfångatagna manliga boer skeppades bort från Sydafrika. Till en början var lägren avsedda som ”flyktingläger” för civila familjer som drivits bort från sina hem på grund av kriget, men i november 1900 införlivades de istället med själva krigföringen. Britterna, som utkämpade ett totalt krig, använde dem medvetet i syfte att krossa boergerillan. Genom att bränna upp bondgårdar, masslakta boskap, förgifta brunnar och tvinga in kvinnor och barn i lägren hoppades man bryta de stridande boernas motståndskraft. Uppskattningsvis mellan 26 000 och 27 000 kvinnor och barn avled av umbäranden i de alltmer överbefolkade och sanitärt undermåliga koncentrationslägren, något som ledde till skandal och kritik i Europa – men också till en ökad medvetenhet om lägret som krigsfenomen.