Nestorianerna

I en tidigare blogg nämnde jag att den nestorianska kristendomen under medeltiden skördade stora framgångar i Asien. Vilka var nestorianerna? Hur skilde de sig från övriga kristna? Finns de kvar idag?

Nestorianismen är uppkallad efter biskop Nestorios av Konstantinopel (d. ca 451). Vad som framför allt skilde honom från mängden var att han envetet vägrade kalla Jungfru Maria ”Guds moder/frambringare” (gr. Theotokos), eftersom detta enligt honom komprometterade Kristi mänskliga natur. Visserligen menade Nestorios att Jesus hade en gudomlig natur, men han hävdade bestämt att det ingick en mänsklig natur i Jesu prosopon. Detta grekiska ord betyder egentligen ”ansikte”, men ordet syftade också på en allmän manifestering av individen. Man skulle kunna säga att Nestorios gjorde gällande att det ingick en mänsklig natur i Jesus på samma sätt som en målares pensel ingår i dennes prosopon. Därför gick det emot Nestorios samvete att kalla Maria ”Guds moder”.

Detta kan förefalla som en petitess för flertalet nutida bloggläsare, men på 400-talet kunde sådana lärostrider bli ödesdigra. Debatterna resulterade i Nestorios fall och till att hans anhängare utsattes för förföljelse. Utanför romerska rikets gränser var det dock fritt fram för nestorianerna, som hade stor framgång. Den kristna kyrkan i sasanidernas Iran antog nestorianismen, och den spred sig österut ända till Kina, där den bevisligen existerade mellan 600- och 900-talen samt under mongolväldet på 1200- och 1300-talen. Ännu idag finns uppskattningsvis omkring 150 000 nestorianer (den exakta siffran är okänd), huvudsakligen med rötterna i Irak och Iran, varav många har sökt sig till Sverige under de senaste decennierna. Den som letar efter moderna nestorianer behöver alltså inte leta särskilt länge.