Dick Harrison
På historiska kartor över senantiken kan man se att de östromerska härskarna i Konstantinopel inte bara återtog Nordafrika och Italien i mitten av 500-talet utan även lade under sig ett stort område i Spanien. Hur var det möjligt? Varför sände de trupper så långt västerut? Hur länge behöll man makten över det erövrade området?
Bakgrunden var en inre kris i det visigotiska riket på Pyreneiska halvön. Omkring 550 bröt sig Córdoba loss från riket, och när en visigotisk armé försökte kväsa revolten led den nederlag. År 551 gjorde dessutom stormannen Athanagild uppror och bad enligt en senare källa kejsar Justinianus I i Konstantinopel om hjälp, något denne gärna bidrog med. Visserligen uträttade inte de östromerska styrkorna mycket för någondera sidan i inbördeskriget, men de tog tillfället i akt att lägga under sig ett betydande kustområde i sydöstra delen av halvön kring staden Cartagena. De östromerska besittningarna omfattade inte mycket mer än själva kusten och städer som Medina Sidonia och Malaga, men det var fullt tillräckligt för att resultera i åtskilliga krig under den kommande sjuttioårsperioden. Sedan Athanagild segrat i inbördeskriget år 554 tog han själv initiativ till organiserat motstånd mot östromarna, och de kungar som efterträdde honom fortsatte kampen.
Under kung Leovigild fick återerövringen verklig kraft. Malaga plundrades år 570 men ockuperades inte, medan Medina Sidonia återtogs definitivt året därpå. År 572 krossades motståndet i det självständiga Córdoba. Den kungliga framryckningen bromsades av att Leovigilds son Hermenigild gjorde uppror 579 och skapade ett eget rike i söder med Sevilla som huvudstad. Leovigild krossade inte sonens välde förrän 583–584, och de sista bysantinska besittningarna vid kusten underkuvades först år 624.