En 51:a delstat?

USA har som bekant 50 delstater. Har det förekommit – eller förekommer det – seriösa försök att upprätta en 51:a delstat, eller har antalet nått sitt absoluta maximum?

Svaret på den andra frågan är ett bestämt nej. I den amerikanska konstitutionen (artikel 4, sektion 3) står tydligt att kongressen har rätt att låta nya delstater uppgå i unionen. Svaret på den första frågan är ett bestämt ja – det har förekommit försök att utvidga unionen. Så sker faktiskt ju nu, i Puerto Rico.

Puerto Rico lyder under USA (invånarna är amerikanska medborgare, betalar amerikansk skatt och deltar i USA:s krig) men har inte delstatsrättigheter, något som har varit föremål för många och hårda diskussioner. När öns befolkning folkomröstade om landets framtida statsrättsliga ställning år 2012 förklarade en klar majoritet, 54 procent, att de var missnöjda med sakernas nuvarande tillstånd och ville ha en förändring. På frågan om de ville att Puerto Rico skulle bli en amerikansk delstat röstade 26 procent blankt, men om man räknar med dem som valde att välja mellan alternativen var 61 procent positiva. I december samma år beslöt den lagstiftande församlingen i Puerto Rico att hänskjuta frågan till president Obama och kongressen i Washington, för att dessa skulle agera utifrån folkomröstningens resultat, med målet att ön till slut skulle bli en fullvärdig delstat. Något som talade emot att kongressen skulle hörsamma begäran var att mer än en fjärdedel, som ovan nämnts, hade röstat blankt. Om man räknade med deras röster blev delstatsanhängarna i folkomröstningen färre än de nödvändiga 50 procenten. En ny folkomröstning befanns därför nödvändig, och både senaten och presidenten har (i januari i år) godkänt finansieringen av en dylik.

Ett annat område som ibland har varit på tal som en 51:a delstat är Washington, D.C. (District of Columbia), som fungerar som USA:s huvudstad. Problemet är att de byggnader i vilka det politiska arbetet äger rum, till exempel U.S. Capitol, enligt konstitutionen måste lyda direkt under kongressen och alltså inte får tillhöra en delstat. Emellertid kan man mycket väl reducera detta område till att endast omfatta byggnaderna ifråga, varvid resten av District of Columbia kan bli en delstat. Många invånare i Washington yrkar på att så skall ske, eftersom de själva saknar många av de rättigheter delstatsinvånare har. Detta har resulterat i ett (ganska litet) politiskt parti som arbetar för att District of Columbia skall bli delstat. Partiet har inte haft några större framgångar. Ett alternativ är att District of Columbia (med undantag för området kring Vita huset och U.S. Capitol) uppgår i grannstaten Maryland på samma sätt som en del av det ursprungliga District of Columbia redan har återtagits av grannstaten Virginia – men i så fall blir det ingen 51:a delstat.

Utöver dessa två potentiella delstater kan man, hypotetiskt, tänka sig att Guam, norra Marianerna och amerikanska Samoaöarna i Stilla havet samt U.S. Virgin Islands (gamla Danska Västindien) blir delstater, men öarna är alltför små och har för liten befolkning för att detta i nuläget skall vara realistiskt. Det har även föreslagits att f.d. amerikanska öar i Stilla havet, som numera är självständiga stater (exempelvis Palau), skall uppgå i USA som delstater, företrädesvis efter att ha slagits samman med Guam, norra Marianerna och amerikanska Samoa. Inte heller detta är realistiskt. Till saken hör också att det finns en rörelse på Filippinerna, en f.d. amerikansk koloni, som vill att ögruppen skall bli delstat i USA, men ingen seriös politisk bedömare tror att rörelsen kommer att nå avgörande framgångar. Detsamma gäller de små grupperingar i Kanada, Taiwan och Nya Zeeland som önskar anslutning till USA.

En annan möjlighet att skapa en 51:a delstat är att dela redan existerande stater. Många sådana förslag finns, till exempel att dela Florida, Kalifornien, Illinois, Michigan och New York. Ingen av dessa planer har dock den nödvändiga majoriteten bakom sig för att kunna förverkligas.

Bortsett från detta har det funnits många diskussioner – mer eller mindre orealistiska – om anslutning av helt andra områden till USA. Vid olika tillfällen under 1800- och 1900-talen diskuterades anslutning med avseende på ett antal stater i Centralamerika och Västindien, inklusive Kuba och Dominikanska republiken. Alla dessa planer har skrinlagts sedan länge, liksom idén – som ventilerades efter andra världskriget – att USA skulle annektera det besegrade Japan.

I historisk tid har det dessutom förekommit pro-amerikanska rörelser i Italien, vilka yrkat på anslutning till USA. Ett parti med detta mål på programmet deltog i 1946 års val och fick 0,3 procent av rösterna. Rörelsen dog ut ett par år senare. Allra starkast var önskan att uppgå i USA på Sicilien, där kampanjer förekom redan före andra världskrigets slut.