Dick Harrison
I filosofihistorien finns det gott om anekdoter om en av ämnets giganter, Immanuel Kant (1724–1804). Enligt vad många som läst filosofi fått höra – inklusive undertecknad, som hörde historien redan på gymnasiet – var Kant så förutsägbar och punktlig att folket i hemstaden Königsberg (dagens Kaliningrad), som han nästan aldrig lämnade, brukade ställa sina klockor efter honom, när de såg filosofen promenera förbi på gatan. Är detta verkligen sant?
Nej. Skrönan dyker upp här och var men kan inte verifieras. Troligen rör det sig om en myt som florerat i undervisningssammanhang, närmast i syfte att introducera den inte alltid lättbegriplige Kant för elever och studenter och göra honom mer påtaglig. För övrigt finns det åtskilliga påståenden om Kant, vilka är ämnade att understryka hans märkliga leverne: han skall ha varit en notorisk enstöring som var rädd för kvinnor, extremt snål och asketisk, utan laster och helt ointresserad av lyx, och så vidare.
Nog finns det korn av sanning i historierna, men det rör sig närmast om verbala karikatyrer – utvalda och överdrivna aspekter som endast visar delar av filosofens personlighet. Ingen människa är så extrem som en karikatyr gör gällande. Men visst – om någon i denna bloggs läsekrets känner till ögonvittnesinformation om att folk i Königsberg verkligen ställde klockorna efter Kants stadsvandringar är de välkomna att höra av sig.