Matteo Ricci

Det sägs att en italiensk jesuit uppnådde en hög position i Kina på 1500-talet eller 1600-talet, och att han sedermera dyrkades som buddhistiskt helgon. Är det sant eller en skröna?

Jesuiten ifråga lystrade till namnet Matteo Ricci och var född i italienska Macerata år 1552. Han inträdde i Jesu Sällskap 1571, vistades en tid i Goa i Indien och sändes därefter till Macao, där han lärde sig tala perfekt kinesiska. Efter åratal av ansträngningar fick han tillåtelse att grunda en mission i Peking, en närmast obegriplig framgång med tanke på Mingdynastins isolationistiska politik. Det blev början på en mycket framgångsrik karriär. På kort tid etablerade sig Ricci – eller Li Madou, som kineserna kallade honom – som en kulturperson av rang. Vissa kineser lät övertyga sig om att den nya filosofi – vars morallära inte var olik den konfucianska och buddhistiska etik de redan bekände sig till – som främlingen förkunnade var den rätta, vilket resulterade i ett kraftigt uppsving för den katolska missionen i Kina. Matteo Ricci alias Li Madou gjorde sig även känd som en av epokens främsta författare på kinesiska, inte minst av vetenskaplig litteratur, inalles femton verk.

Efter att Matteo Ricci avlidit i maj 1610 deltog åtskilliga medlemmar av huvudstadens kultiverade ämbetsmannaelit i hans begravning. Hans framgångar fick till följd att mängder av andra jesuiter kunde slå sig ned i Kina och både sprida kristendom och introducera västerländsk vetenskap. Väl att märka hade kineserna även fortsättningsvis svårt att skilja på kristendomen och de religioner de redan kände till. Den vördnad de kände inför Matteo Ricci ledde till att han efter sin död kom att ånjuta kult som bodhisattva inom kinesisk mahayana-buddhism, ett i sanning besynnerligt postumt öde för en jesuitmissionär.