De engelska herrklubbarna

För några månader sedan fick jag denna fråga: ”Vi kom till att tala häromdagen om de engelska herrklubbarna, typ de som Phileas Fogg och Mycroft Holmes är medlemmar i. Vad var det för drivkrafter bakom de klubbarna? Skapade klubbarna resurser och service som man utnyttjade? Var det för att ha ett arbetsrum? Var det bara för god mat och lugn och ro? Var det för att leva dubbelliv och ha någonstans att träffa älskarinnan? Drev klubbarna några ideologiska, politiska eller vetenskapliga frågor?”

Herrklubbarnas ursprung är att söka i London på 1600-talet, närmare bestämt i den ”fina” delen av staden, West End. De utgjorde en levande del av 1600- och 1700-talens engelska societetsliv men började blomstra på allvar först på 1800-talet. Populariteten nådde en kulmen på 1880- och 1890-talen.

Till en början hade klubbarna olika funktioner – de kunde vara eleganta krogetablissemang, slutna rum för politiska debatter och inte minst platser där klubbmedlemmarna ostört kunde ägna sig åt hasardspel. Att det blev allt vanligare att engelska män sökte sig till klubbar just på 1800-talet berodde på den politiska utvecklingen. I takt med att rösträtten utvidgades ville de uppåtstigande medlemmarna av borgerligheten markera revir i förhållande till aristokratin, varför de imiterade lordernas klubbliv. Eftersom de sällan fick plats i redan existerande klubbar grundade de nya, vilket fick fenomenet att växa. Klubbmedlemskapet blev en social markering av att man ingick i ”gentlemännens” värld.

Vad gjorde herrarna på klubbarna? De träffade inte älskarinnor – sådana var i egenskap av kvinnor portförbjudna. Klubben var den manliga vänskapens värld. Det hände att man diskuterade politik, men framför allt fungerade klubbarna som männens andra hem. De spelade spel, läste tidningar och böcker, skämtade och skvallrade, intog måltider och kopplade av i allmänhet. För de förmögna engelska männen fungerade klubbarna ofta som en säkerhetsventil: i det stora, stela hemmet, med de väldiga tjänarstaberna och de många mottagningarna av prominenta gäster, fanns det inte utrymme för samma lugna privatliv som på klubben.