När grundades Skottland?

Idag hålls en folkomröstning om huruvida Skottland skall bli självständigt. Detta föranleder mig att besvara frågan hur det överhuvudtaget kommer sig att Skottland existerar. När grundades riket?

Svaret är att Skottland växte fram som rike ungefär samtidigt som England, under den fas av äldre medeltid som vi i Sverige brukar kalla vikingatid. Det tidigmedeltida Skottland beboddes av fyra riksbildande folk: de brittiska kelterna i sydväst (riket Strathclyde), anglerna i sydöst (riket Northumbria), irer i väster samt pikter i norr och öster. Termen pikter var, såsom jag redogjort för i en tidigare blogg, en senromersk samlingsbenämning på folk i norr och syftade troligen på att människorna var tatuerade eller målade (lat. picti, ”de målade”). Irerna i väster hade slagit sig ned på öar och halvöar i samband med kolonisations- och plundringståg på folkvandringstiden. De kallade sitt rike Dalriada (egentligen Dál Riata).

Behovet av sammanhållning ökade när vikingarna anföll och erövrade delar av landet. På 840-talet skapades därför kungariket Alba genom en union mellan Dalriada och pikternas sydliga områden. Unionen dominerades av irerna, och eftersom dessa även benämndes skoter (lat. scotti) övergick Alba så småningom till att kallas Skottland. Skottarna förmådde dock inte hindra att många öar hamnade under norskt styre.

Strathclyde förblev självstyrande ända till ca 1020, och de nordligaste piktiska områdena var fristående ännu längre. Norra Skottland, en region som kallades Moray, drogs visserligen in i riket under åren 1040–1057, då Morays härskare Macbeth själv var skotsk kung, men först under 1100-talet blev detta en permanent del av riket.

Därmed var fastlandet enat. De skotska öarna stod utanför riket betydligt längre än så. Hebriderna avträddes av Norge år 1266, men lokala hövdingar var i praktiken självstyrande ända till 1490-talet. Orkney- och Shetlandsöarna tillhörde Norge till åren 1468–1469, då den nordiske unionskungen Kristian I pantsatte dem som säkerhet för den aldrig erlagda hemgiften till dottern Margareta i äktenskapet med Jakob III av Skottland.