Prästen Johannes rike

I medeltida legender talas om ett kristet rike långt i fjärran, där ”Johannes prästen”, eller ”prästkungen Johannes” regerar. Har riket existerat? Var låg det?

Legenderna om riket – för det rör sig bara om legender, inte om fakta – härrör från 1100-talet, då Västeuropa befann sig mitt uppe i korstågens era och många blickar riktades mot Orienten. Det uppstod stundom rykten om att det fanns kristna i öster som kunde tänkas alliera sig med korsfararna och falla muslimerna i ryggen. ”Prästen Johannes” var, inbillade man sig, en mäktig kung i Asien som härskade över ett kristet land som ingen visserligen hade sett, men som i teorin kunde nås genom djärva resor i österled.

Bakgrunden till legenden är omdiskuterad, och någon vetenskaplig konsensus kring ursprunget finns inte. Till inspirationskällorna hörde förmodligen apokryfa nytestamentliga skrifter, främst Thomasakterna, som utgav sig för att handla om aposteln Thomas verksamhet i Indien. Därtill kom berättelser om hur de nestorianska kristna hade framgångar i sin mission öster om romerska riket. I båda fallen fanns det kärnor av sanning i historierna – det grundades bevisligen kristna församlingar i Indien och nestorianerna utbredde sig ända till Kina; de blev särskilt inflytelserika hos keraiterna, ett mongoliskt folk, på 1000- och 1100-talen.

Mot denna bakgrund är det inte svårt att förstå den entusiasm som väcktes bland kyrkomän och ädlingar i Västeuropa år 1144, när en syrisk biskop reste runt i Europa för att skaffa hjälp åt korsfararrikena i Främre Orienten. Han berättade om Johannes, en kristen prästkung i öster som härstammade från de tre vise männen, som nyligen sades ha besegrat muslimerna i ett stort fältslag. Om det inte varit för att vattenståndet i Tigris varit så högt hade han fortsatt hela vägen till Jerusalem. Budskapet framfördes till påven och nedtecknades påföljande år av den tyske krönikören Otto av Freising.

Det kan mycket väl ha funnits en kärna av sanning även i det syriska budskapet, men bara en liten sådan. År 1141 besegrades de seljuqiska turkarna på stäppen öster om Samarkand av den khitanske fursten Yelü Dashi. Hans centralasiatiska rike, Kara Khitan, hade en betydande nestoriansk befolkning, låt vara att Yelü Dashi själv med all sannolikhet var buddhist. Nyheterna om seljuqernas nederlag nådde säkert till korsfararrikena, och de kan inte ha undgått att glädjas över fiendernas olycka.

Omkring 1165 spreds kopior av ett förfalskat brev i Europa, vars avsändare utgav sig för att vara just ”prästen Johannes”. Brevet, vars innehåll gick tillbaka på Thomasakterna och andra äldre texter, fängslade mången europés fantasi och gav tron på prästkungens existens i Centralasien ett uppsving. Brevet översattes till många språk, och 1177 sände påven ett svarsbrev, vars öde är okänt.

På 1220-talet tog legenden en ny vändning. Än en gång nåddes européerna av bud om muslimska nederlag i Centralasien, den här gången Djingis khans seger över Khwarezmimperiet. Ett rykte gjorde gällande att segraren var ättling till den prästkung som besegrat muslimerna på 1140-talet. Snart färdades många västeuropeiska präster och munkar österut för att etablera kontakter med mongolerna. Åtskilliga försök gjordes att identifiera ”prästen Johannes” bland furstar som härskat i öster på 1100-talet. En av de figurer som pekades ut, den mäktige khan Toghrul (som till slut, i början av 1200-talet, hade lidit nederlag mot sin tidigare allierade Djingis khan), kan faktiskt ha varit nestorian.

I nästa skede förflyttades ”prästen Johannes rike” i västeuropeisk litteratur från Centralasien till Indien. Varför? Troligen eftersom man gärna ville att det skulle existera, och på grund av alla resor mellan Europa och Centralasien på 1200-talet var det uppenbart att det inte fanns i den regionen. När det stod klart att inget kristet imperium fanns i hela Asien vändes blickarna mot Afrika, i synnerhet mot det sedan länge kristna Etiopien, varifrån ambassadörer anlände till Europa i början av 1300-talet. När portugiserna i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet skickade upptäcktsresande till Östafrika och allierade sig med Etiopiens härskare slog de fast att det imperium de hittat var identiskt med prästen Johannes mytiska rike. Så skedde med kraft i den första utförliga europeiska skildringen av Etiopien, Francisco Álvares Verdadeira Informação das Terras do Preste João das Indias (”Sann redogörelse för de länder som lyder under prästen Johannes av Indien”).

Det dröjde ända till 1600-talet innan europeiska lärde konstaterade att det inte fanns några som helst belägg för att Etiopien var samma rike som det land om vilket de medeltida legenderna berättat. Därefter försvann ”prästen Johannes rike” från kartorna – men det har inte mist sin plats i västerländsk populärkultur.