När Frankrike försökte köpa Luxemburg

Jag har fått många frågor om lilleputtländerna i Europa – därav den nyligen publicerade bloggen om Andorra. Ett lite större land, Luxemburg, skall enligt en nyfiken fråga faktiskt ha varit till salu på 1800-talet. Vem ville köpa det? Lyckades transaktionen?

Frågan syftar på den så kallade luxemburgska krisen år 1867. Till bakgrunden hörde att storhertigdömet Luxemburg sedan Wienkongressen 1815 var förenat med Nederländerna i en personalunion. Luxemburg var dessutom medlem av Tyska förbundet, som Nederländerna stod utanför – en ansenlig preussisk garnison var förlagd i huvudstaden Luxemburgs ovanligt starka befästningar. När Belgien bröt sig loss från Nederländerna på 1830-talet kom en stor del av Luxemburg att införlivas med denna monarki, varvid det resterande storhertigdömet blev lika litet som det är idag.

Sådan var situationen när den franske kejsaren Napoleon III i mitten av 1860-talet försökte utvidga Frankrikes territorium i öster. Helst ville han expandera i Rhenlandet, men Luxemburg var också intressant. Kejsaren utnyttjade det faktum att en politisk kris mellan Preussen och Österrike var under uppseglande. Han förklarade för Otto von Bismarck, den ledande politikern i Preussen, att Frankrike skulle förhålla sig neutralt i ett eventuellt krig mellan länderna under förutsättning att Preussen i gengäld accepterade att Frankrike stärkte sina positioner i Belgien och Luxemburg. Bismarck gav ett vagt muntligt löfte om detta. När kriget mellan Preussen och Österrike bröt ut 1866 (med Preussen som segrare) höll Napoleon III sitt löfte, förblev neutral och bidrog endast i rollen som medlare. I nästa skede gjorde kejsaren sitt drag: förlitande sig på att Bismarck skulle hålla sin del av överenskommelsen lade han ett bud på Luxemburg.

Vilhelm III av Nederländerna behövde pengar. Han hade inget emot att sälja lilla Luxemburg till fransmännen för de 5 miljoner gulden kejsaren var villig att betala. I mars 1867 gick han med på erbjudandet. Till Napoleon III:s upprörda förvåning inskred nu Bismarck och vägrade acceptera denna franska maktutveckling. I Tyskland var den nationalistiska tidningspressen rasande över den planerade försäljningen och krävde ett preussiskt ingripande. Från Berlin framfördes hot om krig för den händelse försäljningen blev verklighet. I Paris svarade man med att hota med samma bistra konsekvens om inte preussarna drog tillbaka sina trupper från storhertigdömets huvudstad.

Grannländerna skyndade att medla för att stoppa ett europeiskt storkrig. Detta utmynnade i en konferens i London, med resultatet att Luxemburg erkändes som ett självständigt och neutralt land i personalunion med Nederländerna. Det beslöts också att de preussiska trupperna skulle lämna området och att huvudstadens befästningar skulle förstöras. Däremot kvarstod Luxemburg i den tyska tullunionen, Zollverein, ända till 1919.