Centralafrikanska kejsardömet

I mitten av 1970-talet förvandlades Centralafrikanska republiken till kejsardöme, bara för att några år senare återgå till att bli republik. Varför? Hur kunde någon komma på tanken att skapa ett kejsardöme vid denna tid?

Mannen bakom kejsardömet var den lika brutale som ökände diktatorn Bokassa, som inte nöjde sig med att vara president på livstid (vilket han utropat sig till 1972). Överhuvudtaget gjorde sig Bokassa känd för en kombination av märkliga och opportunistiska politiska manövrar, till exempel genom att bjuda franske presidenten på jakttripper i Afrika och låtsas-konvertera till islam 1976, sannolikt för att få ekonomiskt bistånd från Libyen (när stödet uteblev återgick Bokassa till katolicismen några månader senare) – men den mest uppseendeväckande manövern var utan tvekan upphöjelsen av sig själv till kejsare.

Kejsardömet grundades den 4 december 1976, då Bokassa lät avskaffa republiken och införa monarki. Kröningen ägde rum den 4 december 1977, då den före detta presidenten blev Hans kejserliga höghet (Sa Majesté Impériale) Bokassa I. Kröningen, under vilken Bokassa satt på en tron gjord av massivt guld, formad som en örn, kostade en förmögenhet. Hela ceremonin och dess symbolik avslöjade med all önskvärd tydlighet varifrån förebilderna kom: Bokassa likställde sig med Napoleon I av Frankrike och inspirerades av dennes kröning 1804. Officiellt förklarade dock Bokassa att syftet med kejsardömet var att den centralafrikanska staten skulle få en starkare och mer specifik profil i förhållande till övriga Afrika. Målet var att vinna större internationell prestige.

Bokassas alltmer repressiva regim, med massakrer av både vuxna och barn, ledde ett par år senare till det unga imperiets fall. Franska trupper genomförde en kuppartad invasion (Operation Barracuda) den 20 september 1979, störtade Bokassa och återinsatte den förre presidenten David Dacko. Centralafrikanska kejsardömet upphörde formellt att existera den 21 september. Bokassa (som befann sig i Libyen när kuppen ägde rum) gick i exil, först till Elfenbenskusten, sedan till Frankrike. Han återvände slutligen till Centralafrikanska republiken 1986, där han ställdes inför rätta och dömdes till ett långt fängelsestraff. Dock frigavs han i samband med en allmän amnesti 1993 och avled tre år senare.