Dick Harrison
Vilken är världens äldsta nationalpark? Var svenskarna först på plan, eller uppstod fenomenet i något av våra grannländer?
Vi brukar ofta berömma oss av att ha en speciell relation till naturen i Norden, men när det gäller nationalparker är vi rejält distanserade av USA. Världens första nationalpark är amerikanska Yellowstone National Park, som grundades 1872. Det är fortfarande en av världens mest berömda och mest besökta parker – vi bilade själva genom den för några år sedan och kommer aldrig att glömma upplevelsen – och har blivit närmast ikonisk i nationalparkssammanhang.
Bakom idén med nationalparker ligger två utvecklingslinjer. Den ena, som brukar vara den enda folk i gemen tänker på, är intresset för att bevara naturen och skydda djur och värdefulla växter. Men den andra linjen är minst lika väsentlig: nationalismen. Utan framväxten av en kraftfull nationalism som värnade om den egna staten och dess värden hade idén bakom nationalparker knappast vuxit fram under 1800-talet. När man började grunda nationalparker var det lika mycket för att framhäva nationens prakt och storhet som för att skydda hotade arter.
Idén bakom nationalparker kan spåras till första hälften av 1800-talet, då romantiskt lagda poeter och andra intellektuella började hylla natursköna områden och föreslå att de skulle hållas fredade för envar i nationen att betrakta och njuta av. Ett känt exempel är William Wordsworths passion för engelska Lake District. I USA tog både president Andrew Jackson och president Abraham Lincoln initiativ till att skydda specifika landområden, men det var besvärligt att trumfa igenom den federala kontroll som var nödvändig för att resultatet av presidentmödorna skulle bli en verklig nationalpark. Även i Tyskland och Frankrike fick vissa områden tidigt status som naturreservat, men det dröjde alltså till 1872 innan Yellowstone blev det första område som erhöll den typ av status som vi idag förknippar med nationalparker.
Att det blev just Yellowstone – och inte kaliforniska Yosemite, där intresset för att skydda området var lika stort – som kom först berodde på att det område som täcks av parken, i dagens Wyoming, Idaho och Montana, ännu inte ingick i någon delstat utan låg i territorier som var underställda den amerikanska statsmakten. Det krävdes ett övergripande federalt, det vill säga nationellt, beslut för att parken skulle bli verklighet, varav termen nationalpark.
Även om Sverige inte var först ut med nationalparker var vi mycket tidigt ute i Europa. Redan 1909 avsattes mark till nio parker: Abisko, Garphyttan, Hamra, Pieljekaise, Sarek, Stora sjöfallet, Sånfjället, Ängsö och Gotska Sandön.