Graubünden under äldre medeltid

När man fördjupar sig i alpländernas historia under de senaste seklerna, före 1840-talet, slås man av att den region där folk talar rätoromanska ofta har haft en självständig position, även gentemot Schweiz. När fick området denna särställning?

Frågan syftar på den schweiziska kanton som idag går under beteckningen Graubünden. Även om beteckningen ofta används om medeltid och tidigmodern tid är det en relativt modern term som har officiellt brukats sedan början av 1800-talet, då tre förbund slogs ihop till en enhet. Dessförinnan hade regionen varit delad mellan Guds Hus förbund, De Tio Rättsområdenas Förbund och Grå Förbundet (ty. Gotteshausbund, Zehngerichtebund och Graue Bund). Den viktigaste staden i regionen var Chur. Ännu under trettioåriga kriget, då området var föremål för mängder av fälttåg och strider, var kopplingen mellan de tre förbunden och schweiziska edsförbundet svag.

Ursprunget till regionens fria ställning gentemot omvärlden är att söka i de sekler som följde på romarrikets fall, då många alpdalar i praktiken blev självständiga gentemot bajuvarer, alemanner, langobarder, karantaner, franker och andra omkringboende folk. Det gäller i synnerhet det område som motsvarar dagens Graubünden, och som på historiska kartor för tidig medeltid brukar kallas Chur-Rätien. Här fanns sedan senantiken ett biskopsdöme i staden Chur (belagt år 451), vars innehavare även kom att inneha världslig överhöghet över området. I teorin erkände biskoparna av Chur först ostrogoternas och senare frankernas överhöghet, men endast under decennierna kring 800 tycks den frankiska överhögheten ha övergått till faktiskt till herravälde. Senare under medeltiden kom såväl biskopar som lokala stormän och bönder att i allt väsentligt styra sig själva.