Dick Harrison
Noshörningen är ett utrotningshotat djur eftersom tjuvjakten ofta kröns med framgång. Enligt en vida spridd uppfattning beror jakten på att folk i Asien tror att noshörningens horn kan användas för att framställa ett potensframkallande medel, ett animaliskt Viagra. Hur har den uppfattningen kunnat frodas? Den kan väl inte rimligtvis vara med sanningen överensstämmande?
Nej, det kan den inte, och det har asiater i gemen inte heller trott. Föreställningen att malda noshörningshorn brukas som afrodisiakum är en myt. Däremot är det sant att djuret har varit, och är, jagat för hornets skull. Många asiater, särskilt kineser och vietnameser, har nämligen varit av den fasta övertygelsen att hornet besitter stora medicinska kvaliteter och, rätt använt, kan förlänga livet avsevärt. Inom kinesisk folkmedicin är det inte ovanligt att droger baserade på noshörningshorn föreskrivs mot feber och kramper. Det dröjde ända till 1993 innan de kinesiska myndigheterna officiellt tog avstånd från idén att noshörningshorn är att betrakta som medicin, men folkliga föreställningar är svåra att utrota, och tron att hornen kan brukas för kurer är ännu utbredd.
Ett sätt att rädda djuren från hotande utrotning är, förstås, att man avlägsnar hornen från dem, alternativt förgiftar dem så att de blir oätliga för människor (men utan att det skadar djuren). Så har också gjorts i vissa områden. En annan metod är att ta i med hårdhandskarna mot tjuvskyttar, kanske rentav döda dem, något som har blivit praxis i vissa afrikanska länder. Trots detta har tjuvskyttet inte avmattats, eftersom den potentiella vinsten är mycket stor.