Månbergen

I gamla berättelser och på gamla kartor kan man läsa om eller se en bergskedja i Afrika vid namn Månbergen. Motsvaras bergskedjan av en verklig bergskedja eller är det en mytisk lokalitet som våra förfäder inbillade sig existerade?

Månbergen, på latin Montes Lunae, troddes ligga vid Nilens källa. Berättelserna om Månbergen går tillbaka på en antik grekisk redogörelse av Diogenes, som påstod att han rest från Östafrikas kust rakt in i inlandet och nått fram till Nilens källa efter 25 dagar. Nilen skulle, enligt reseberättelsen, ha sitt ursprung i ett bergsmassiv, av invånarna i regionen kallat Månbergen, från vilket källvatten flöt ned till stora sjöar. Antikens främste geograf, Ptolemaios, ansåg uppgifterna tillförlitliga, varför de införlivades med dåtidens geografiska lärdom och började dyka upp på kartor. Romarnas och grekernas arvtagare, de muslimska araberna och de kristna européerna, accepterade föregångarnas auktoritativa utlåtanden och förde traditionen om Månbergen vidare.

När upplysningstidens upptäcktsresande började söka efter Nilens källa bar de med sig legenderna om Månbergen. På 1770-talet trodde sig skotten James Bruce ha identifierat dem som Amedamitberget i Etiopien, inte långt från Blå Nilens källa. År 1889 identifierade Henry Morton Stanley Månbergen med Rwenzoribergen i Uganda.

Idag menar flertalet forskare att både Bruce och Stanley hade fel, eftersom deras respektive berg ligger för långt från Indiska oceanen och var alldeles för besvärliga att nå fram till för att Diogenes skulle ha kunnat göra det. Vissa har menat att Månbergen är identiska med Afrikas högsta berg, Kilimanjaro. Det mest sannolika är dock att Diogenes helt enkelt hittade på Månbergen. Många andra bergskedjor i historisk geografi har visat sig fiktiva, varför det inte vore besynnerligt om detta även gällde Månbergen.