Hur svensk är polkagrisen?

Är verkligen polkagrisen en äktsvensk företeelse med djupa rötter i Gränna, eller lånade vi in godiset från Tyskland, Nederländerna eller något annat grannland?

Svaret är beroende av om man med polkagris avser pepparmyntskryddade karameller överhuvudtaget eller om man endast syftar på den specifika röd- och vitrandiga variant som har satt Gränna på godiskartan. Pepparmyntsgodis är känt från många länder, även om vi begränsar oss till hårda cylinderformade sötsaker. Ett typiskt exempel är den engelska varianten rock (även känd som Blackpool rock), som kan inhandlas på många turistorter vid kusten. Ett annat exempel är det röd-vita julgodis, på engelska kallat candy cane, som kan ses i mängder av julgranar, till exempel i USA. Det cirkulerar skrönor om att det senare godiset har månghundraåriga anor, men det är mer sannolikt att det är en 1800-talsinnovation.

Om vi snävar in spörjandet till de röd-vita cylinderstänger, på vilka den röda färgen antar en spiralskepnad, som vi spontant associerar till när vi hör ordet polkagris, då menar många att det faktiskt är en svensk specialitet. Godiset började säljas i mitten av 1800-talet, då polka var en populär dans och ”gris” var en vanlig benämning på sötsak, varav namnet. Om en enskild person skall pekas ut som ansvarig brukar det vara änkan Amalia Eriksson, som 1859 beviljades tillstånd att bedriva sockerbageri och tillverka karameller i Gränna.