Varför är Andorra självständigt?

Hur kommer det sig att det blott 468 kvadratkilometer stora Andorra, med endast 85 000 invånare, är självständigt? Skall det uppfattas som en buffertstat mellan de gamla franska och spanska stormakterna, eller har självständigheten andra rötter?

Rötterna är medeltida. Under tidig medeltid uppstod sex församlingar i det blivande furstendömet, vilka från och med 800-talet dominerades av grevarna av Urgell, som residerade söder om Pyrenéerna. Till följd av egendomsbyte år 988 blev biskopen av Urgell områdets dominerande jordägare. Det biskopliga inflytandet ökade ytterligare på 1000-talet. År 1133 tog greve Ermengol VI konsekvenserna av utvecklingen genom att även i teorin överlåta sina länsrättigheter till biskopen. För att kunna kontrollera besittningarna tvingades biskopen i sin tur att överlåta stora landområden till sina vasaller, framför allt till familjen Caboet och till vicegrevarna av Castellbò. År 1185 förenades dessa familjer i en äktenskapsallians. En annan äktenskapsallians under första hälften av 1200-talet gav greven av Foix (vars grevskap låg norr om Pyrenéerna) kontroll över marker som tidigare hade innehafts av husen Caboet och Castellbò. Detta ledde till åratal av fejder mellan länsherrarna, tills man i avtal 1278 och 1288 gemensamt kom överens om att Andorra skulle samregeras av biskopen av Urgell och greven av Foix. Den yttersta överhögheten vilade hos Aragoniska kronan, vars innehavare, trots att bergsdalarna befann sig i det territoriellt omfattande väldets periferi, ibland faktiskt gav sig tid till att intervenera i området. Som exempel kan nämnas att Peter III av Aragonien år 1283 sände ett brev till invånarna i Andorra, i vilket han beordrade dem att svära trohetsed till hans representant.

1278 och 1288 års avtal, ett så kallat pareage (pariatges) enligt principen om dubbel suveränitet mellan två jämbördiga härskare, utgör fortfarande grundvalen för Andorras konstitution. I allt väsentligt har furstendömets gränser förblivit desamma som 1278.

År 1505 gifte sig Ferdinand II av Aragonien med Germaine av Foix, något som kraftigt förstärkte Aragoniska kronans maktställning i området. Detta hade kunnat resultera i att Andorra stegvis införlivats i Spanien, men så blev inte fallet. Karl V av Tyskland (Carlos I av Spanien) tillerkände 1519 huset Foix de hävdvunna rättigheterna till Andorra. Detta fick mot slutet av århundradet en oförutsedd följdverkan. Henrik av Navarra, som också var greve av Foix, blev 1589 fransk kung under namnet Henrik IV, varefter grevens tidigare rättigheter övergick till den franska kungamakten. Frankrikes kungar delade därefter på överhögheten över Andorra tillsammans med biskoparna i Urgell.

Under franska revolutionen avskaffades monarkin i Frankrike, varvid biskopen blev ensam furste i Andorra. Redan 1806 återfick dock landet sitt traditionella styre med två furstar. Med undantag för en kort period av franskt styre 1812–1813 förblev detta normen under hela 1800-talet och 1900-talet. När den franska monarkin slutgiltigt avskaffades övertogs den kungliga delen av den andorranska fursterollen av Frankrikes president.