Invasionen av Luxemburg

För hundra år sedan skördade första världskriget sitt första offer. Den tyska armén invaderade Luxemburg, som ockuperades påföljande dag.

Orsaken till att första världskriget började i Luxemburg var den ödesdigra tyska generalplanen, kallad Schlieffenplanen, som gick ut på att ett utdraget tvåfrontskrig mot Ryssland och Frankrike lättast kunde utkämpas genom att Frankrike besegrades fort, vilket skulle göra det möjligt att i nästa skede sätta in alla till buds stående trupper mot Ryssland. Eftersom de franska befästningarna vid tysk-franska gränsen var formidabla skulle en sådan strategi endast ha möjlighet att nå framgång om tyska armén tog omvägen genom Belgien och Luxemburg. Det faktum att dessa stater var neutrala – i Luxemburgs fall efter en internationell överenskommelse år 1867 – måste ignoreras. Helst hoppades tyskarna att belgare och luxemburgare skulle släppa igenom arméerna utan motstånd, det vill säga upplåta sitt territorium åt truppförflyttningar, men om så inte skedde måste de besegras militärt, något som antagligen inte skulle ta alltför lång tid.

Tyskland förklarade krig mot Ryssland den 1 augusti, och den tyska krigsledningen utgick från att ett tvåfrontskrig därmed hade blivit oundvikligt. Alltså måste man skynda västerut. Luxemburg stod först i tur att invaderas för att utgöra bästa möjliga framskjutna bas inför det fortsatta fälttåget. Redan samma dag anlände tyska trupper till järnvägsstationen i Troisvierges, längst upp i norra delen av det lilla storhertigdömet. Luxemburgs ledning protesterade, men förgäves.

Den stora invasionen kom dagen därpå, den 2 augusti. Tyska trupper tog kontroll över hela Luxemburg. Storhertiginnan beordrade den egna armén, som uppgick till färre än 400 man, att inte göra motstånd. Den tyske rikskanslern Theobald von Bethmann Hollweg förklarade samma dag att ockupationen var en militär nödvändighet och att Luxemburg annars skulle ha ockuperats av fransmännen. Några dagar senare beklagade han officiellt ockupationen, erkände att den var orättvis och lovade att kompensera luxemburgarna vid senare tillfälle. Redan i september ändrade rikskanslern dock sin attityd och förklarade att Luxemburg i framtiden, när kriget var vunnet, borde bli en del av Tyskland.