Takwaruinerna

Idag är det återigen dags för en historisk djupdykning i min kenyanska omgivning. Takwaruinerna torde vara en av världens mer lättåtkomliga (åtminstone om man planerar sin dag någorlunda väl) men likväl minst besökta ruinstäder. De ligger på ön Manda, inte långt från ön Lamu vid Kenyas norra kust.

Eftersom få turister kommer hit och myndigheterna inte har satsat särskilt mycket pengar på att snygga till platsen får besökaren verkligen en känsla av att vandra omkring i ett förfallet, övergivet ruinområde. Lämningarna efter hus, moskéer, gravar och stadsmurar är omfattande, men i betydligt sämre skick än i exempelvis Gedi, som jag bloggade om för några månader sedan. Den som är sugen på en närmast skräckromantisk ruinupplevelse kan alltså få sitt lystmäte i Takwa, i synnerhet som man endast kan komma hit med liten båt och därefter måste vandra på en lång träbro genom ett tropiskt träskområde.

Eftersom Takwa har undersökts av arkeologer tror vi oss veta att staden anlades på 1400- eller 1500-talen och existerade i omkring 200 år innan invånarna övergav platsen – troligen på grund av brist på färskvatten – och flyttade till orten Shela på grannön. De mest imponerande lämningarna är stadens stora moské och en för swahilikulturen karaktäristisk pelargrav från 1680-talet, belägen i utkanten av ruinområdet.

För att komma till Takwa flyger man till Lamu och arrangerar med hotellägaren att bli tagen med båt till ruinerna på förmiddagen. Det gäller att nogsamt parera ebb och flod, eftersom båtar endast kan ta sig fram genom att fara genom grunda kanaler omgivna av mangrovevegetation, och när vattenståndet är för lågt är detta omöjligt.